-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
5
|Jonás 2:5|
Jag tänkte då: 'Jag är bortdriven ifrån dina ögon.' Men jag skall åter få skåda upp mot ditt heliga tempel.
-
6
|Jonás 2:6|
Vatten omvärvde mig in på livet, djupet omslöt mig; sjögräs omsnärjde mitt huvud.
-
7
|Jonás 2:7|
Till bergens grund sjönk jag ned, jordens bommar slöto sig bakom mig för evigt. Men du förde min själ upp ur graven, HERRE, min Gud.
-
8
|Jonás 2:8|
När min själ försmäktade i mig, då tänkte jag på HERREN, och min bön kom till dig, i ditt heliga tempel.
-
9
|Jonás 2:9|
De som hålla sig till fåfängliga avgudar, de låta sin nåds Gud fara.
-
10
|Jonás 2:10|
Men jag vill offra åt dig, med högljudd tacksägelse; vad jag har lovat vill jag infria; frälsningen är hos HERREN!»
-
11
|Jonás 2:11|
Och på HERRENS befallning kastade fisken upp Jona på land.
-
1
|Jonás 3:1|
Och HERRENS ord kom för andra gången till Jona; han sade:
-
2
|Jonás 3:2|
»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den vad jag skall tala till dig.»
-
3
|Jonás 3:3|
Då stod Jona upp och begav sig till Nineve, såsom HERREN hade befallt. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång.
-
-
Sugerencias
Haga clic para leer Deuteronomio 18-20