-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
11
|Gálatas 3:11|
Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro.»
-
12
|Gálatas 3:12|
Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.»
-
13
|Gálatas 3:13|
Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä.»
-
14
|Gálatas 3:14|
Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.
-
15
|Gálatas 3:15|
Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.
-
16
|Gálatas 3:16|
Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans »säd». Det heter icke: »och åt dem som komma av din säd», såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: »och åt din säd», vilken är Kristus.
-
17
|Gálatas 3:17|
Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet.
-
18
|Gálatas 3:18|
Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte.
-
19
|Gálatas 3:19|
Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand.
-
20
|Gálatas 3:20|
Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda. Men Gud är en.
-
-
Sugestões
Clique para ler Ezequiel 36-38
08 de setembro LAB 617
ENTENDENDO PROFECIAS
Ezequiel 36-38
No livro de Ezequiel, Deus usa todos os recursos possíveis para chamar a atenção do ser humano sobre alguns detalhes indispensáveis na existência de qualquer pessoa: a) Cada pessoa precisa ter a consciência de que suas ações traçam-lhe um destino; b) Este destino têm instâncias de curto e médio prazo, mas é, também, inescapavelmente, eterno; c) Só há duas opções de modo deste destino: bom ou ruim; d) Por isso, ninguém passa pela vida numa forma isolada, onde, independente, sua existência não tenha a ver com outros seres; e) E destes seres, o mais interessado é Deus; ele é capaz de fazer de tudo (que seja compatível com o caráter do bem), para dar-lhe o melhor dos destinos. Veja estes princípios, explícita e implicitamente, nos capítulos da leitura de hoje.
E é nesta linha de raciocínio que chegamos ao capítulo 38. “Gogue e Magogue” ainda hoje é uma expressão usada por alguns para referir-se aos mais diversos bizarros significados. Mas o sentido teológico desta figura profética deste capítulo aqui é que este nome, Gogue, designa um personagem até certo ponto misterioso, que termina personificando e conduzindo todas as forças hostis a Deus e ao Seu povo. O profeta Jeremias (caps. 2 a 4) já havia se referido extensamente a um inimigo que viria do norte. Esse assunto repete-se aqui, com um diferencial. Agora já não se trata mais de uma invasão enviada contra Israel para que seus pecados sejam castigados. Desta vez, é o próprio Senhor que intervém, com o objetivo de destruir os inimigos do povo de Deus, levando ao cumprimento das promessas de salvação já referidas anteriormente, a partir do capítulo 34.
Os comentários da Bíblia de Estudos Almeida fazem lembrar que “a idéia de último ataque das forças do mal contra o povo de Deus é tipicamente apocalíptica e reaparece em Apocalipse 16:16; 19:17-18; e 20:7-9. E realmente, por exemplo, nas palavras de Ezequiel 38:2-3 – ““Filho do homem, vire o rosto contra Gogue, da terra de Magogue, o príncipe maior de Meseque e de Tubal; profetize contra ele e diga: Assim diz o Soberano, o SENHOR: Estou contra você, ó Gogue, príncipe maior de Meseque e de Tubal.” – vemos uma ligação direta com Apocalipse 20. Isso pode ser melhor entendido na leitura de Ezequiel 38:14-16. Por uma questão de espaço não transcrevo tal passagem aqui (você pode lê-la diretamente do texto bíblico), mas deixo explicado que essa profecia, que não se cumpriu, foi transferida, pelo apóstolo João, para o tempo pós-milênio, que ainda está no futuro, referenciado em Apocalipse 20, quando trata de Gogue e Magogue como os inimigos de Israel, povo de Deus.
Valdeci Júnior
Fátima Silva