-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
1
|Lamentações 1:1|
Huru övergiven sitter hon icke, den folkrika staden! Hon har blivit lik en änka. Hon som var så mäktig bland folken, en furstinna bland länderna, hon måste nu göra trältjänst.
-
2
|Lamentações 1:2|
Bittert gråter hon i natten, och tårar rinna utför hennes kind. Ingen finnes, som tröstar henne, bland alla hennes vänner. Alla hennes närmaste hava varit trolösa mot henne; de hava blivit hennes fiender.
-
3
|Lamentações 1:3|
Juda har måst gå i landsflykt efter att hava utstått elände och svåra vedermödor; hon bor nu bland hedningarna och finner ingen ro. Alla hennes förföljare hava fallit över henne, mitt i hennes trångmål.
-
4
|Lamentações 1:4|
Vägarna till Sion ligga sörjande, då nu ingen kommer till högtiderna. Alla hennes portar äro öde, hennes präster sucka. Hennes jungfrur äro bedrövade, och själv sörjer hon bittert.
-
5
|Lamentações 1:5|
Hennes ovänner hava fått övermakten, för hennes fiender går allt väl. Ty HERREN har sänt henne bedrövelser för hennes många överträdelsers skull. Hennes barn hava måst gå i fångenskap, bortdrivna av ovännen.
-
6
|Lamentações 1:6|
Så har all dottern Sions härlighet försvunnit ifrån henne. Hennes furstar likna hjortar som icke finna något bete; vanmäktiga söka de fly bort, undan sina förföljare.
-
7
|Lamentações 1:7|
I denna sitt eländes och sin husvillhets tid kommer Jerusalem ihåg allt vad dyrbart hon ägde i forna dagar. Nu då hennes folk har fallit för ovännens hand och hon icke har någon hjälpare nu se hennes ovänner med hån på hennes undergång.
-
8
|Lamentações 1:8|
Svårt hade Jerusalem försynda sig; därför har hon blivit en styggelse. Alla som ärade henne förakta henne nu, då de se hennes blygd. Därför suckar hon ock själv och drager sig undan.
-
9
|Lamentações 1:9|
Orenhet fläckar hennes klädesfållar; hon tänkte icke på anden. Därför vart hennes fall så gruvligt; ingen finnes, som tröstar henne. Se, HERRE, till mitt elände, ty fienden förhäver sig.
-
10
|Lamentações 1:10|
Ovännen räckte ut sin hand efter allt vad dyrbart hon ägde; ja, hon fick se huru hedningar kommo in i hennes helgedom, just sådana som du hade förbjudit att komma in i din församling.
-
-
Sugestões

Clique para ler Isaías 41-44
03 de agosto LAB 581
DEUS SALVA A TODOS?
Isaías 41-44
Começamos aqui uma seção muito bonita do livro de Isaías. Nela vamos começar a ler sobre o ministério efetuado por Jesus para nos salvar deste mundo de pecado.Os quatro capítulos de hoje falam bastante sobre todo o trabalho redentivo de Deus.
Veja Isaías 42. Ao mesmo tempo em que o Senhor prova Sua grandeza, não se intimida em tornar-se um servo sofredor. Neste capítulo, o lindo Cântico de Louvor Pela Salvação do Povo é seguido de um lamento sobre a cegueira de Israel. Tal texto é um poema que arma o preparo para a reflexão apresentada por Isaías 43: Somente Deus pode ser o resgatador
Só Ele pôde resgatar Israel Antigo. Só Ele pode resgatar o Israel moderno: nós, o Seu povo. É pela misericórdia do Senhor que podemos obter nossa libertação do jugo da Babilônia. E essa promessa de livramento (também no capítulo 44) é condicional ao nosso firme posicionamento de não cairmos na loucura da idolatria e de mantermos Deus como o único Senhor da nossa vida.
Tudo isso pode ser resumido em uma só palavra “salvação”. Salvação? Sim! De ficar condenado a viver apenas uns 80 anos nesse mundo sofrido e pronto. Salvação para viver, eternamente, num mundo sem sofrimento. Salvação? Sim! Para as pessoas. Que pessoas? Vou dar esta resposta contando-lhe uma história.
Certa vez, numa campanha evangelística, o pregador parou a palestra e pediu que cada um dos que estavam naquele auditório desse testemunho o seu testemunho pessoal de fé, conversando com a pessoa que estivesse sentada ao lado. Quase na última fileira, havia um garoto. Ele virou-se para um senhor que estava ao seu lado e perguntou: “Senhor, você reconhece a Jesus como o seu Salvador pessoal?”. Um pouco indignado, o homem olhou para o menino e disse: “Meu filho, eu sou diácono ordenado!”. Então, com toda a inocência do mundo, a criança respondeu, “Mas, senhor, isso não importa. Deus pode salvar qualquer um” (Fonte: Bailey Smith, Real Evangelism).
Que teologia profunda, em um ocorrido tão simples (mas tão importante!) da vida: Deus pode salvar a qualquer pessoa? Poder Ele pode. Mas... será que Ele salva? A resposta a este questionamento está espelhada na leitura de hoje. A salvação é para todos? Como um presente “oferecido”, sim. Agora, como um presente “recebido”, infelizmente, não. Porque muitos rejeitam. Então, Deus salva a todos? Depende. Deus oferece a salvação a todas as pessoas. Todavia, esta oferta não é recebida por todas as pessoas. Que triste, não é mesmo?
Por fim, o que mais interessa é a pergunta: “Deus salva a você?”. Depende. A resposta está na sua atitude. Pense nisso.
Fátima Silva e Valdeci Júnior