-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
1
|Lamentações 1:1|
Huru övergiven sitter hon icke, den folkrika staden! Hon har blivit lik en änka. Hon som var så mäktig bland folken, en furstinna bland länderna, hon måste nu göra trältjänst.
-
2
|Lamentações 1:2|
Bittert gråter hon i natten, och tårar rinna utför hennes kind. Ingen finnes, som tröstar henne, bland alla hennes vänner. Alla hennes närmaste hava varit trolösa mot henne; de hava blivit hennes fiender.
-
3
|Lamentações 1:3|
Juda har måst gå i landsflykt efter att hava utstått elände och svåra vedermödor; hon bor nu bland hedningarna och finner ingen ro. Alla hennes förföljare hava fallit över henne, mitt i hennes trångmål.
-
4
|Lamentações 1:4|
Vägarna till Sion ligga sörjande, då nu ingen kommer till högtiderna. Alla hennes portar äro öde, hennes präster sucka. Hennes jungfrur äro bedrövade, och själv sörjer hon bittert.
-
5
|Lamentações 1:5|
Hennes ovänner hava fått övermakten, för hennes fiender går allt väl. Ty HERREN har sänt henne bedrövelser för hennes många överträdelsers skull. Hennes barn hava måst gå i fångenskap, bortdrivna av ovännen.
-
6
|Lamentações 1:6|
Så har all dottern Sions härlighet försvunnit ifrån henne. Hennes furstar likna hjortar som icke finna något bete; vanmäktiga söka de fly bort, undan sina förföljare.
-
7
|Lamentações 1:7|
I denna sitt eländes och sin husvillhets tid kommer Jerusalem ihåg allt vad dyrbart hon ägde i forna dagar. Nu då hennes folk har fallit för ovännens hand och hon icke har någon hjälpare nu se hennes ovänner med hån på hennes undergång.
-
8
|Lamentações 1:8|
Svårt hade Jerusalem försynda sig; därför har hon blivit en styggelse. Alla som ärade henne förakta henne nu, då de se hennes blygd. Därför suckar hon ock själv och drager sig undan.
-
9
|Lamentações 1:9|
Orenhet fläckar hennes klädesfållar; hon tänkte icke på anden. Därför vart hennes fall så gruvligt; ingen finnes, som tröstar henne. Se, HERRE, till mitt elände, ty fienden förhäver sig.
-
10
|Lamentações 1:10|
Ovännen räckte ut sin hand efter allt vad dyrbart hon ägde; ja, hon fick se huru hedningar kommo in i hennes helgedom, just sådana som du hade förbjudit att komma in i din församling.
-
-
Sugestões

Clique para ler 2 Crônicas 14-16
14 de maio LAB 500
OÁSIS NO DESERTO
2Crônicas 14-16
Se você está cansado de ler a respeito de coisas erradas cometidas por alguns reis mencionados na Bíblia, convido-lhe a dar um suspiro de alívio. Apesar da infidelidade de Salomão, Roboão e Abias, Deus, por amor a Davi, lhe deu um “oásis no deserto”, fazendo com que Asa se tornasse rei de Judá. Através do seu governo, a estabilidade de Jerusalém foi recuperada por dez anos. “Asa fez o que o Senhor, o seu Deus, aprova” (2Crônicas 14:2).
A despeito da idolatria da época, Asa permaneceu fiel ao Senhor e decidiu fazer uma faxina no território que estava sob o seu controle: retirou os altares dos deuses estrangeiros; despedaçou as colunas sagradas e derrubou os postes sagrados. A cultura da adoração a outros deuses e ídolos era impressionante devido às práticas feitas no culto de adoração. Alguns chegavam até a sacrificar os filhos. O povo de Deus seguia as outras nações. Asa foi corajoso ao tentar levar o povo a adorar ao Deus vivo e a tê-Lo em primeiro lugar na vida deles.
Hoje, podemos nos tranquilizar por não participarmos de tais práticas, mas permita-me fazer uma pergunta a você: o que tem priorizado na sua vida? Que lugar Deus ocupa na sua lista de prioridades?
Li a história de uma mulher que sonhava em ter um carro zero quilômetro na garagem. Ela trabalhou muito por isso, até que, finalmente, estava com seu sonho dentro de casa. Que emoção! Ela cuidava do carro mais que tudo na vida. Embora já não fosse tão novo, estava sempre impecável.
Certa manhã, porém, aconteceu um acidente e sua casa pegou fogo. O desespero tomou conta dela ao perceber que seu carrão estava começando a pegar fogo e saiu correndo na busca de tirá-lo da garagem a tempo. Graças a Deus, os bombeiros já estavam no local e seguraram aquela mulher para que não viesse a perder a vida em meio às chamas. Ela chorou copiosamente porque seu carro foi destruído.
Fiquei refletindo sobre minha vida e aquilo que tenho buscado como prioridades. É fácil dizer que amamos a Deus, ir ao culto uma vez ou mais por semana, dizer que somos cristãos, mas... Como é difícil colocarmos Deus como nossa “primeira” prioridade, de verdade. Para mim, a caminhada cristã tem seus desafios e sei que para você também não é brincadeira. Precisamos investir “pesado” na nossa devoção pessoal, estudo da Bíblia e ter o foco em Jesus 24 horas por dia.
Corremos o risco de deixar de lado Aquele que merece nossa verdadeira adoração. Reflita sobre isso neste dia e não deixe de priorizar aquilo que é verdadeiramente importante.
Valdeci Júnior
Fátima Silva