-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
1
|Rute 4:1|
Och Boas hade gått upp till stadsporten och satt sig där. Då hände sig att den bördeman som Boas hade talat om gick där fram; då nämnde han honom vid namn och sade: »Kom hit och sätt dig här.» Och han kom och satte sig.
-
2
|Rute 4:2|
Därefter tog Boas till sig tio män av de äldste i staden och sade: »Sätten eder här.» Och de satte sig.
-
3
|Rute 4:3|
Sedan sade han till bördemannen: »Det åkerstycke som tillhörde vår broder Elimelek har Noomi sålt, hon som kom tillbaka från Moabs land.
-
4
|Rute 4:4|
Därefter tänkte jag att jag skulle underrätta dig därom och säga: Köp det inför dem som här sitta och inför mitt folks äldste. Om du vill taga det efter bördesrätt, så säg mig det, så att jag får veta det, ty ingen annan äger bördesrätt än du och, näst dig, jag själv.» Han sade: »Jag vill taga det efter bördesrätt.»
-
5
|Rute 4:5|
Då sade Boas: »När du köper åkern av Noomis hand, då köper du den ock av moabitiskan Rut, den dödes hustru, med skyldighet att uppväcka den dödes namn och fästa det vid hans arvedel.»
-
6
|Rute 4:6|
Bördemannen svarade: »Då kan jag icke begagna mig av min bördesrätt, ty jag skulle därmed fördärva min egen arvedel. Börda du åt dig vad jag skulle hava bördat, ty jag kan icke göra det.»
-
7
|Rute 4:7|
Men när någon bördade något eller avtalade ett byte, var det fordom sed i Israel att han, till stadfästelse av ett sådant avtal, drog av sig sin sko och gav den åt den andre; och detta gällde såsom ett vittnesbörd i Israel.
-
8
|Rute 4:8|
Så sade nu bördemannen till Boas: »Köp du det»; och han drog därvid av sig sin sko.
-
9
|Rute 4:9|
Då sade Boas till de äldste och till allt folket: »I ären i dag vittnen till att jag nu har köpt av Noomis hand allt vad som har tillhört Kiljon och Mahelon.
-
10
|Rute 4:10|
Därjämte har jag ock köpt moabitiskan Rut, Mahelons hustru, till hustru åt mig, för att uppväcka den dödes namn och fästa det vid hans arvedel, på det att den dödes namn icke må bliva utrotat bland hans bröder eller ur porten till hans stad. I ären i dag vittnen härtill.»
-
-
Sugestões
Clique para ler Isaías 63-66
09 de agosto LAB 587
VAI SER MUITO BOM
Isaías 63-66
O que você vai ler aqui são comentários de algumas partes do texto dos quatro capítulos propostos para hoje.
Isaías 63:1-6: Nesse poema, o Senhor apresenta-se como o único vingador do Seu povo. Compare com Isaías 64. Edom simboliza todos os adversários de Deus, e não uma nação em particular. Pisar as uvas num lagar é o símbolo da punição dos ímpios. É a mesma metáfora usada em Apocalipse 14.
Isaías 63:7-19; 64: Depois que o mal é varrido, uma oração pela restauração das coisas. Naquele entendimento antigo, o trato de Deus para com Seu povo vem a ser uma relembrança que evidencia a própria benignidade infalível de Deus. É a confiança nestes atributos de Deus que inspira a oração de Isaías 64 e provoca a resposta de Deus logo em seguida.
Isaías 65: Expressões semelhantes a “novos céus e nova terra” podem ser encontradas em mais lugares no final desse livro. Essa expressão indica uma nova ordem das coisas no presente estado do mundo. Na mente do autor, o foco é a restauração da Jerusalém terrestre. Nessa nova ordem, a morte não iria cessar. As condições de vida é que seriam infinitamente melhores que as anteriores. Isso ajuda a compreender, por exemplo, o verso 20. Mas é evidente que, em um sentido secundário, há espaço para aplicar boa parte do texto de Isaías 65 como promessas de uma antecipação bíblica da felicidade que os remidos terão no Céu e na Nova Terra. O que não se pode é forçar cada verso de Isaías 65 como sendo primordialmente uma descrição das características da Nova Terra, ao pé da letra. Isso seria forçar a barra.
Isaías 66: Esse capítulo fecha o livro de Isaías. Ele também encerra a nossa leitura bíblica de hoje. É um texto que dispensa comentários. Todavia, para deixá-lo com água na boca, de vontade de fazer essa leitura por completo, eis um pequeno-grande excerto do mesmo: “Assim como os novos céus e a nova terra que vou criar serão duradouros diante de mim, declara o Senhor, assim serão duradouros os descendentes de vocês e o seu nome. De uma lua nova a outra e de um sábado a outro, toda a humanidade virá e se inclinará diante de mim, diz o Senhor.”
Já pensou? Quanta regalia! Viveremos na presença literalmente física do próprio Rei do Universo. Só bênção do Senhor! É isso que aguarda você. O que lhe resta mais? Louve a Deus por Seu infinito amor. Sirva-O com alegria. Leia Sua Palavra com disciplina, prepare-se, e até lá, naquele dia em que viveremos na luz de Jesus, o Senhor. Um abraço!
Valdeci Júnior
Fátima Silva