-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
7
|Esdras 4:7|
Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt dennes övriga medbröder till Artasasta, konungen i Persien. Och det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokstäver och avfattat på arameiska.
-
8
|Esdras 4:8|
Likaledes skrevo rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett brev om Jerusalem till konung Artasasta av följande innehåll.
-
9
|Esdras 4:9|
De skrevo då, rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbröder: diniterna och afaresatkiterna, tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna, susaniterna, dehaviterna, elamiterna
-
10
|Esdras 4:10|
och de andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört bort och låtit bosätta sig i staden Samaria och annorstädes i landet på andra sidan floden o. s. v.
-
11
|Esdras 4:11|
Och detta är vad som stod skrivet i det brev som de sände till konung Artasasta: »Dina tjänare, männen på andra sidan floden o. s. v.
-
12
|Esdras 4:12|
Det vare veterligt för konungen att de judar som drogo upp från dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de hålla nu på att bygga upp den upproriska och onda staden, att sätta murarna i stånd och att förbättra grundvalarna.
-
13
|Esdras 4:13|
Så må nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och murarna bliva satta i stånd, skola de varken giva skatt eller tull eller vägpenningar, och sådant skall bliva till men för konungarnas inkomster.
-
14
|Esdras 4:14|
Alldenstund vi nu äta palatsets salt, och det icke är tillbörligt att vi åse huru skada tillskyndas konungen, därför sända vi nu och låta konungen veta detta,
-
15
|Esdras 4:15|
för att man må göra efterforskningar i dina fäders krönikor; ty av dessa krönikor skall du finna och erfara att denna stad har varit en upprorisk stad, till förfång för konungar och länder, och att man i den har anstiftat oroligheter ända ifrån äldsta tider, varför ock denna stad har blivit förstörd.
-
16
|Esdras 4:16|
Så låta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och dess murar bliva satta i stånd, så skall du i följd härav icke mer hava någon del i landet på andra sidan floden.»
-
-
Sugestões

Clique para ler Levítico 26-27
10 de fevereiro LAB 407
NEUROCIÊNCIA COGNITIVA BÍBLICA
Levítico 26-27
Chegando perto do final do livro Levítico, no capítulo 26, encontramos a Bíblia discutindo sobre as recompensas da obediência e as conseqüências da desobediência. Em seguida, no próximo capítulo, existem as orientações de Deus quanto aos cuidados que devemos ter para com aquilo que pertence a Ele e, em seguida, no último verso, é mencionado que esses assuntos são “os mandamentos que o Senhor ordenou”.
Quando pensamos em mandamentos, pensamos em “nãos”. Não gostamos de “nãos”. E muitas vezes reclamamos: “só sabe dizer não”, fazendo a alusão de que o “não” é ruim. Na realidade, o “não” em excesso realmente não faz bem. Deus demonstrou isso, ao lidar com os israelitas. E a ciência está descobrindo o mesmo, atualmente.
A neurociência tem pesquisado para descobrir os motivos que levam uma criança a ser desobediente. E dentre os inúmeros motivos, está o excesso de “nãos”. “Não fale”, “Não pegue”, “Não grite”... faz com que muitos baixinhos tenham dificuldades em obedecer. A parte da frente do cérebro, chamada de córtex pré-frontal, que fica bem atrás da testa, é responsável, também, por impedir que respondamos a estímulos de forma automática, sem pensar.
E o que isso tem a ver com os “nãos” na infância? É que essa parte do cérebro só amadurece na adolescência. Antes disso, a criança responde ao que vê e ouve, fazendo o que dá na telha. E se virar um hábito muito arraigado ao caráter, até quando se tornar um cérebro adulto, terá dificuldades de obedecer a um simples “não”.
Prova? Não pense em uma maçã! Conseguiu? Claro que não! Assim que você leu “maçã”, a palavra “não” perdeu sua importância majoritária. A imagem da maçã foi ativada automaticamente no seu cérebro, porque ela foi mencionada.
Isso ilustra as dificuldades dos pueris. Quando escutam “não olhem”, os cérebros infantis se veem em um dilema. Então, a lógica é: se você cita palavras como jogar, rabiscar e mexer, elas ativam automaticamente essas ações e o cérebro se prepara para executá-las.
Logo, diante disso, o que é o melhor a ser feito? É substituir muitas das proibições em comandos positivos. Em lugar de “não corra”, “ande devagar”, e assim por diante...
Observe na leitura de hoje como Deus mescla ordens que usam “nãos” com comandos positivos. Deus faz de tudo para ajudar nosso cérebro a obedecer para conseguirmos sair “bem na fita”. Como Ele criou o cérebro, sabe como fazer isso. Dessa leitura, tente extrair o máximo possível de lições assim, para a realidade do seu cotidiano. Lembre-se: o objetivo bíblico sempre será promover o seu bem, sua felicidade.
Aprenda com as dicas de como ser feliz!
Valdeci Júnior
Fátima Silva