-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
36
|Esdras 8:36|
Och de överlämnade konungens påbud åt konungens satraper och åt ståthållarna i landet på andra sidan floden, och dessa gåvo understöd åt folket och åt Guds hus.
-
1
|Esdras 9:1|
Sedan allt detta hade skett, trädde några av furstarna fram till mig och sade: »Varken folket i Israel eller prästerna och leviterna hava hållit sig avskilda från de främmande folken, såsom tillbörligt hade varit för de styggelsers skull som hava bedrivits av dem, av kananéerna, hetiterna, perisséerna, jebuséerna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoréerna.
-
2
|Esdras 9:2|
Ty av deras döttrar hava de tagit hustrur åt sig och åt sina söner, och så har det heliga släktet blandat sig med de främmande folken; och furstarna och föreståndarna hava varit de första att begå sådan otrohet.»
-
3
|Esdras 9:3|
När jag nu hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa och ryckte av mig huvudhår och skägg och blev sittande i djup sorg.
-
4
|Esdras 9:4|
Och alla de som fruktade för vad Israels Gud hade talat mot sådan otrohet som den de återkomna fångarna hade begått, de församlade sig till mig, under det att jag förblev sittande i min djupa sorg ända till tiden för aftonoffret.
-
5
|Esdras 9:5|
Men vid tiden för aftonoffret stod jag upp från min bedrövelse och rev sönder min livrock och min kåpa; därefter föll jag ned på mina knän och uträckte mina händer till HERREN, min Gud,
-
6
|Esdras 9:6|
och sade: »Min Gud, jag skämmes och blyges för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, ty våra missgärningar hava växt oss över huvudet, och vår skuld är stor allt upp till himmelen.
-
7
|Esdras 9:7|
Från våra fäders dagar ända till denna dag hava vi varit i stor skuld, och genom våra missgärningar hava vi, med våra konungar och präster, blivit givna i främmande konungars hand, och hava drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam, såsom det går oss ännu i dag.
-
8
|Esdras 9:8|
Men nu har ett litet ögonblick nåd vederfarits oss från HERREN, vår Gud, så att han har låtit en räddad skara bliva kvar av oss, och givit oss fotfäste på sin heliga plats, för att han, vår Gud, så skulle låta ljus gå upp för våra ögon och giva oss något litet andrum i vår träldom.
-
9
|Esdras 9:9|
Ty trälar äro vi, men i vår träldom har vår Gud icke övergivit oss, utan han har låtit oss finna nåd inför Persiens konungar, så att de hava givit oss andrum till att upprätta vår Guds hus och bygga upp dess ruiner och bereda oss en hägnad plats i Juda och Jerusalem.
-
-
Sugestões
Clique para ler Atos 7-9
07 de novembro LAB 677
TESTEMUNHO CLARO DA FÉ
Atos 04-06
Além de ler os três capítulos propostos para hoje, por favor, demore-se em Atos 4:1-12. Creio que o núcleo deste trecho pode estar nas palavras: “Com que poder, ou em nome de quem vocês fizeram isso?... Por meio do nome de Jesus Cristo... (Atos 4:7 e 10)”.
Pedro e João foram presos porque haviam proclamado uma palavra de libertação a um homem doente na porta do templo e anunciado Jesus como o único Salvador do mundo (veja Atos 3). O que move estes homens a anunciarem o nome de Jesus?
Eis alguns aspectos que nos ajudam a entender esta motivação: 1)Eles experimentaram na própria vida o amor de Deus através de Jesus Cristo. Estes discípulos estiveram com Jesus (v.13) e, junto dEle, receberam amor, paz, consolação, direção, salvação dos pecados e a esperança da vida eterna. 2) Eles experimentaram o poder de Deus. Jesus não permaneceu na morte, mas ressuscitou ao terceiro dia. O Senhor ressurreto esteve com eles. Ao subir aos céus, prometeu-lhes o Espírito Santo. Este lês concedia poder para testemunhar (Atos 1:8). 3) Os seus corações estavam firmados em Cristo. Seus corações não duvidavam que o senhor e Salvador do mundo é Jesus.
Eles compreenderam a missão de Jesus, o seu propósito de trazer salvação ao mundo. Aí os discípulos não podiam mais calar-se! Outros precisam ouvir de Jesus e ser salvos (João 17:18).
Você crê em Jesus como seu único e suficiente Salvador? Se você respondeu “sim”, então, por favor, responda a esta outra pergunta: Com quem você tem compartilhado sua fé em Cristo? O testemunho da igreja é este: Jesus é o Salvador do mundo, de todos que carecem de uma palavra de amor e esperança!
Mas há outro aspecto do testemunho claro da fé. As pessoas precisam ver, não apenas que Jesus nos salvou, mas também, que a nossa vida é submissa à vontade dEle. Este é o aspecto de reconhecê-Lo como Senhor. Além de ser o seu Salvador, Jesus precisa ser o seu Senhor. Entende este aspecto? Note, na leitura de hoje, como aqueles personagens cristãos deixavam guiar-se pela vontade de Deus, e não por suas próprias filosofias e interpretações. “Um senhor é aquele que tem poder e autoridade sobre outras pessoas. Senhor é algumas vezes usado como título por pessoas em posição de poder (Andy Diestelkamp)”. Para que Jesus seja o seu Senhor, você já submeteu-se ao Seu senhorio?
As pessoas verão a salvação em você através da submissão da sua vida a Ele.
Dê um testemunho claro da sua fé.
Adaptado de: “Orando em Família – Meditações Diárias - 2000”, Ed. Martin Weingaertner Curitiba: Encontro Publicações, 188.
Valdeci Júnior
Fátima Silva