-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
1
|Neemias 2:1|
I månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, vid ett tillfälle då vin stod framsatt för konungen, tog jag vinet och gav det åt honom. Och jag hade icke förr visat mig sorgsen inför honom;
-
2
|Neemias 2:2|
men nu sade konungen till mig: »Varför ser du så sorgsen ut? Du är ju icke sjuk; du måste hava någon hjärtesorg.» Då blev jag övermåttan häpen.
-
3
|Neemias 2:3|
Och jag sade till konungen: »Må konungen leva evinnerligen! Skulle jag icke se sorgsen ut, då den stad där mina fäders gravar äro ligger öde och dess portar äro förtärda av eld?»
-
4
|Neemias 2:4|
Konungen sade till mig: »Vad är det då du begär?» Då bad jag en bön till himmelens Gud
-
5
|Neemias 2:5|
och sade till konungen: »Om det så täckes konungen, och om du finner behag i din tjänare, så beder jag att du ville låta mig fara till Juda, till den stad där mina fäders gravar äro, på det att jag åter må bygga upp den.»
-
6
|Neemias 2:6|
Då frågade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid hans sida: »Huru länge kan din resa räcka, och när kan du komma tillbaka?» Då det nu alltså täcktes konungen att låta mig fara, uppgav jag för honom en bestämd tid.
-
7
|Neemias 2:7|
Och jag sade till konungen: »Om det så täckes konungen, så må brev givas mig till ståthållarna i landet på andra sidan floden, att de låta mig fara därigenom, till dess jag kommer till Juda,
-
8
|Neemias 2:8|
så ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga skogsparken, att han låter mig få virke för att därmed timra upp portarna till borgen som hör till templet, ävensom virke till stadsmuren, så ock till det hus där jag själv skall hava min bostad.» Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds goda hand var över mig.
-
9
|Neemias 2:9|
När jag så kom till ståthållarna i landet på andra sidan floden, gav jag dem konungens brev. Och konungen hade sänt med mig härhövitsmän och ryttare.
-
10
|Neemias 2:10|
Men då horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske tjänstemannen, hörde detta, förtröt det dem högeligen att någon hade kommit för att se Israels barn till godo.
-
-
Sugestões
Clique para ler Marcos 4-6
14 de outubro LAB 653
QUEM ERA MARCOS?
Marcos 01-03
Sobrinho de Barnabé, Marcos era filho de Maria, uma dama de Jerusalém cujos recursos econômicos eram folgados e cuja casa era o lugar de reunião e encontro da igreja primitiva (Atos 12:12). Desde o começo, Marcos foi criado no próprio centro da comunidade cristã.
Quando Paulo e Barnabé saíram em sua primeira viagem missionária, levaram a Marcos consigo para que lhes servisse de ajudante e secretário (Atos 12:25). Esta viagem foi muito desafortunada para Marcos. Quando chegaram a Perge, Paulo propôs abandonar a costa e dirigir-se para o interior, até chegar à meseta central da Ásia Menor; mas Marcos abandonou a expedição neste ponto e voltou para sua casa (Atos 13:13).
Por que ele retornou? Algumas hipóteses:
a) Por medo de enfrentar o que todo mundo sabia era um dos caminhos mais perigosos que havia naquela época, infectado de bandoleiros e assaltantes.
b) Porque cada vez se fazia mais evidente que o chefe da expedição era Paulo, e Marcos pôde haver-se sentido incômodo ao ver que seu tio passava a segundo plano.
c) Ou talvez, porque não estava de acordo com o tipo de trabalho missionário que Paulo fazia.
Paulo e Barnabé concluíram sua primeira viagem missionária e começaram a fazer planos para uma segunda viagem. Desta vez, Barnabé desejava levar Marcos. Mas Paulo negou-se a contar com um homem que os tinha abandonado na Panfília (Atos 15:37-40). Isso foi tão sério, a ponto de Paulo e Barnabé se separarem. Pelo que sabemos, nunca voltaram a trabalhar juntos.
Durante alguns anos, Marcos desaparece da história. Segundo a tradição, teria viajado ao Egito fundando ali a igreja de Alexandria. Realidade ou não, o que sabemos é que quando Marcos volta a aparecer, o faz da maneira mais surpreendente. Da prisão romana, quando Paulo escreveu aos Colossenses, Marcos estava no cárcere com ele (Colossenses 4:10). Em outra nas Cartas da prisão, Filemom, Paulo menciona a Marcos na lista de seus colaboradores.
Quando Paulo estava esperando a morte, perto do fim, escreveu a Timóteo, seu homem de maior confiança, pedindo-lhe levasse Marcos até ele, porque, para Paulo, Marcos lhe era útil ao ministério (2 Timóteo 4:11). Esta última opinião de Paulo sobre Marcos é muito diferente daquela quando o acusou de tê-los defraudado. Não sabemos o que pode ter acontecido nesse ínterim, mas evidentemente Marcos conseguiu conquistar um título do tipo “o homem que soube redimir-se”.
O único colaborador que Paulo quis, quando se aproximava o fim de seu ministério, foi Marcos. Sempre há uma segunda chance! Hoje, a sua chance é a de começar a ler Marcos. Aproveite!
Assim como Paulo contava com Marcos, Jesus conta com você.
Valdeci Júnior
Fátima Silva