-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
1
|Neemias 2:1|
I månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, vid ett tillfälle då vin stod framsatt för konungen, tog jag vinet och gav det åt honom. Och jag hade icke förr visat mig sorgsen inför honom;
-
2
|Neemias 2:2|
men nu sade konungen till mig: »Varför ser du så sorgsen ut? Du är ju icke sjuk; du måste hava någon hjärtesorg.» Då blev jag övermåttan häpen.
-
3
|Neemias 2:3|
Och jag sade till konungen: »Må konungen leva evinnerligen! Skulle jag icke se sorgsen ut, då den stad där mina fäders gravar äro ligger öde och dess portar äro förtärda av eld?»
-
4
|Neemias 2:4|
Konungen sade till mig: »Vad är det då du begär?» Då bad jag en bön till himmelens Gud
-
5
|Neemias 2:5|
och sade till konungen: »Om det så täckes konungen, och om du finner behag i din tjänare, så beder jag att du ville låta mig fara till Juda, till den stad där mina fäders gravar äro, på det att jag åter må bygga upp den.»
-
6
|Neemias 2:6|
Då frågade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid hans sida: »Huru länge kan din resa räcka, och när kan du komma tillbaka?» Då det nu alltså täcktes konungen att låta mig fara, uppgav jag för honom en bestämd tid.
-
7
|Neemias 2:7|
Och jag sade till konungen: »Om det så täckes konungen, så må brev givas mig till ståthållarna i landet på andra sidan floden, att de låta mig fara därigenom, till dess jag kommer till Juda,
-
8
|Neemias 2:8|
så ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga skogsparken, att han låter mig få virke för att därmed timra upp portarna till borgen som hör till templet, ävensom virke till stadsmuren, så ock till det hus där jag själv skall hava min bostad.» Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds goda hand var över mig.
-
9
|Neemias 2:9|
När jag så kom till ståthållarna i landet på andra sidan floden, gav jag dem konungens brev. Och konungen hade sänt med mig härhövitsmän och ryttare.
-
10
|Neemias 2:10|
Men då horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske tjänstemannen, hörde detta, förtröt det dem högeligen att någon hade kommit för att se Israels barn till godo.
-
-
Sugestões
Clique para ler 2 Samuel 15-17
06 de abril LAB 462
“DEUS É FIEL.” ESTÁ CERTO?
2Samuel 15-17
O texto bíblico proposto para hoje lembrou-me de uma carta que recebi de um questionador de Barra Mansa, RJ. Ele pergunta sobre ser certo ou não dizer que Deus é fiel. Nas entrelinhas de 2Samuel 15-17 é possível ver o relacionamento entre Davi e Deus. Nessa relação, a fidelidade brota de ambas as direções. Pelas lições aprendidas, tal drama pode ajudar a responder ao questionamento do nosso irmão:
“Podemos dizer que Deus é fiel? Não concordo de jeito nenhum com a frase ‘Deus é fiel’, pois nós é que temos de ser fiéis a Ele. Fidelidade não significa subordinação? Para ser fiel não é preciso ser subordinado? Como pode o homem mortal dizer que Ele é fiel? Esta frase não banaliza o conceito correto sobre Deus?”
Será realmente errado dizer que Deus é fiel? Quem diz que Ele é fiel, os homens ou Ele mesmo? O que significa a palavra fidelidade? Do latim “fidelis”, a palavra “fiel” significa literalmente “ser digno de confiança”. No dicionário, fidelidade é “demonstração de zelo”, “lealdade”, “constância nos compromissos assumidos”, etc. E o interessante é que estou usando um dicionário de 2922 páginas, muito completo. É o Dicionário Houaiss da Língua Portuguesa, da Editora Objetiva. Ele usa um texto de quase trezentas palavras para definir a palavra fidelidade. Detalhe: nesse texto não há a palavra subordinação ou qualquer derivado a partir de sua raiz.
Então eu pergunto: esses atributos acima não podem ser atribuídos a Deus? Não podemos dizer que Ele é digno de confiança, zeloso, leal e constante nos compromissos que assume para conosco?
Entretanto, ver a Deus como um ser fiel é uma questão mais profunda que um simples estudo morfológico. Este atributo divino é uma característica ditada pela própria Bíblia e, em alguns casos, a partir da própria narrativa de Deus. Não foi o homem quem inventou o termo que expressa que Deus é fiel. Ele mesmo se revela ao homem como fiel em muitos lugares na Bíblia, por exemplo: Deuteronômio 7:9; Salmo 19:7; 33:4; 145:13; Isaías 41:10; 49:7; 61:8; 1Coríntios 10:13; 2Coríntios 1:18; 1Tessalonicenses 5:24; 2Tessalonicenses 3:3... Enfim, há dezenas de passagens bíblicas que dizem que o Senhor é fiel. Delas, eu destaco a última que encontrei, que diz o seguinte: “Vi o céu aberto, e eis um cavalo branco. O seu cavaleiro se chama fiel e Verdadeiro e julga e peleja com justiça” (Apocalipse 19:11). E esse cavaleiro é Jesus, o Deus Fiel. Não concordar que Deus seja fiel seria antibíblico porque iria contrariar Sua própria revelação. Veja sobre a fidelidade de Deus nos bastidores da história de hoje.
Como Ele é fiel! Amém?!
Valdeci Júnior
Fátima Silva