-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
1
|Neemias 2:1|
I månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, vid ett tillfälle då vin stod framsatt för konungen, tog jag vinet och gav det åt honom. Och jag hade icke förr visat mig sorgsen inför honom;
-
2
|Neemias 2:2|
men nu sade konungen till mig: »Varför ser du så sorgsen ut? Du är ju icke sjuk; du måste hava någon hjärtesorg.» Då blev jag övermåttan häpen.
-
3
|Neemias 2:3|
Och jag sade till konungen: »Må konungen leva evinnerligen! Skulle jag icke se sorgsen ut, då den stad där mina fäders gravar äro ligger öde och dess portar äro förtärda av eld?»
-
4
|Neemias 2:4|
Konungen sade till mig: »Vad är det då du begär?» Då bad jag en bön till himmelens Gud
-
5
|Neemias 2:5|
och sade till konungen: »Om det så täckes konungen, och om du finner behag i din tjänare, så beder jag att du ville låta mig fara till Juda, till den stad där mina fäders gravar äro, på det att jag åter må bygga upp den.»
-
6
|Neemias 2:6|
Då frågade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid hans sida: »Huru länge kan din resa räcka, och när kan du komma tillbaka?» Då det nu alltså täcktes konungen att låta mig fara, uppgav jag för honom en bestämd tid.
-
7
|Neemias 2:7|
Och jag sade till konungen: »Om det så täckes konungen, så må brev givas mig till ståthållarna i landet på andra sidan floden, att de låta mig fara därigenom, till dess jag kommer till Juda,
-
8
|Neemias 2:8|
så ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga skogsparken, att han låter mig få virke för att därmed timra upp portarna till borgen som hör till templet, ävensom virke till stadsmuren, så ock till det hus där jag själv skall hava min bostad.» Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds goda hand var över mig.
-
9
|Neemias 2:9|
När jag så kom till ståthållarna i landet på andra sidan floden, gav jag dem konungens brev. Och konungen hade sänt med mig härhövitsmän och ryttare.
-
10
|Neemias 2:10|
Men då horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske tjänstemannen, hörde detta, förtröt det dem högeligen att någon hade kommit för att se Israels barn till godo.
-
-
Sugestões
Clique para ler Salmos 40-45
21 de junho LAB 538
CORAÍTAS
SALMOS 40-45
Deus é muito misericordioso. Jacó teve um filho chamado Levi. Toda a sua geração - netos, bisnetos, tataranetos... - eram chamados de levitas ou o povo da tribo de Levi. Todo esse povo era separado para trabalhar nos serviços sagrados de Deus. Era tanto um mandato do Senhor, como uma tradição muito forte entre eles. Nessa família, havia um homem chamado Corá. Ele viveu várias gerações depois. Também era levita, separado para o serviço santo. Hoje, é como se fosse um bispo, pastor, padre, etc. E o que esperamos desse tipo de pessoas? Boa conduta, caráter, exemplo espiritual, não é verdade?
Corá, durante aquela caminhada que os israelitas fizeram pelo deserto, participou e liderou uma rebelião contra os profetas, os representantes de Deus, Moisés e Arão. Isso aconteceu por pura inveja. Ele estava incomodado porque seu cargo era inferior ao cargo do seu parente Arão, que tinha sido designado como o sacerdote maior. Então, movido por essa inveja besta, recebeu o apoio de outros três revoltados, Datã, Abirão e On, que também queriam ter cargos importantes. No caso deles, foi só porque perceberam que eram rubenitas, da tribo do primogênito de Jacó, Rúben. Juntos, fizeram uma confusão entre o povo de Deus, e Corá foi castigado. Ele morreu em um terremoto.
O tempo passou, e anos depois (1Crônicas 6) Davi estava organizando quem iria fazer isso ou aquilo nos trabalhos do ministério de Deus. E chegou a hora de encontrar alguém para cuidar de um dos ministérios mais importantes na adoração: o ministério da música. O rei estava olhando, procurando... Quem poderia executar um ministério tão santo, tão sério? Deus deu uma dica para Davi. O Senhor sugeriu os coraítas! Imagine, os descendentes daquele camarada que tinha sido morto como símbolo da apostasia de rebelião!
Como Deus é misericordioso e justo! Ele julga individualmente. Não é porque o pai é um criminoso que Deus vai discriminar o filho. Cada um é cada um. Aliás, dos descendentes de Corá, tem outros grandes homens de Deus, como o profeta Samuel. Era um coreíta. Hemã, um cantor muito famoso no povo de Israel também era da família de Corá. Davi organizou os coraítas descendentes de Hemã como as pessoas responsáveis pela música do templo. Eles formavam um grande e bonito coral. E dentre as várias produções musicais dos coraítas, encontramos onze salmos que, inclusive, alguns deles estão na nossa leitura de hoje. A indicação deles está nos títulos ou no começo do Salmo.
Sabe o que isso indica? Não importa o quanto nos sintamos indignos ou pecadores. Cantemos esses salmos como louvor ao Senhor e sejamos “coraítas” restaurados por Jesus Cristo!
Valdeci Júnior
Fátima Silva