-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
1
|Neemias 8:1|
När sjunde månaden nalkades och Israels barn voro bosatta i sina städer, församlade sig folket, alla såsom en man, på den öppna platsen framför Vattenporten; och de bådo Esra, den skriftlärde, att hämta fram Moses lagbok, den som HERREN hade givit åt Israel.
-
2
|Neemias 8:2|
Då framlade prästen Esra lagen för församlingen, för både män och kvinnor, alla som kunde förstå vad de hörde; detta var på första dagen i sjunde månaden.
-
3
|Neemias 8:3|
Och han föreläste därur vid den öppna platsen framför Vattenporten, från dagningen till middagen, för män och kvinnor, dem som kunde förstå det; och allt folket lyssnade till lagboken.
-
4
|Neemias 8:4|
Och Esra, den skriftlärde, stod på en hög träställning som man hade gjort för det ändamålet; och bredvid honom stodo Mattitja, Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja på hans högra sida, och till vänster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana, Sakarja och Mesullam.
-
5
|Neemias 8:5|
Och Esra öppnade boken, så att allt folket såg det, ty han stod högre än allt folket; och när han öppnade den, stod allt folket upp.
-
6
|Neemias 8:6|
Och Esra lovade den store HERREN Gud, och allt folket svarade: »Amen, Amen», med uppräckta händer; och de böjde sig ned och tillbådo HERREN med ansiktet mot jorden.
-
7
|Neemias 8:7|
Och Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetai, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och de andra leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod där, var och en på sin plats.
-
8
|Neemias 8:8|
Och de föreläste tydligt ur boken, ur Guds lag; och de utlade meningen, så att man förstod det som lästes.
-
9
|Neemias 8:9|
Och Nehemja, han som var ståthållare, och prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna, som undervisade folket, sade till allt folket: »Denna dag är helgad åt HERREN, eder Gud; sörjen icke och gråten icke.» Ty allt folket grät, när de hörde lagens ord.
-
10
|Neemias 8:10|
Och han sade ytterligare till dem: »Gån bort och äten eder bästa mat och dricken edert sötaste vin, och sänden omkring gåvor därav till dem som icke hava något tillrett åt sig, ty denna dag är helgad åt vår Herre. Och varen icke bedrövade, ty fröjd i HERREN är eder starkhet.»
-
-
Sugestões
Clique para ler Gênesis 34-36
11 de janeiro LAB 377
EM BETEL
Gênesis 34-36
O que você espera encontrar na casa do agricultor? E na casa das noivas? Há tantas lojas com nomes assim! É casa disso, casa daquilo... Você já viu?
Casa dos parafusos – uma loja onde tem muita rosca. Mas sabemos que não é rosca de trigo, e sim de ferro. As roscas de comer ficam na casa dos pães, que pode ser, também, a casa da bolacha. Que não pode ser confundida com a casa da borracha. Eu já vi casa dos advogados, casa dos controles remotos, casa das almofadas, casa dos móveis usados... Casa, casa, casa...
São muitas as casas, mas qual delas é a mais importante? Não sei se você mora em casa ou apartamento, mas você sabia que no tempo desse povo da Bíblia sobre quem estamos lendo, não moravam em casas? Não era em apartamentos também. Eles não eram condôminos, eram nômades. Gente que nunca fixa residência e são como os beduínos, mudando pra lá e pra cá a vida inteira. Como não é fácil carregar uma casa de um lado para o outro, eles moravam em tendas, um tipo antigo de moradia, um modelo mais rústico de barraca.
Mas a palavra casa tem outros significados também. Por exemplo, se alguém fosse parente de Abraão ou descendente dele, poderia dizer que era alguém da casa de Abraão, ou seja, da família grande de Abraão, embora a pessoa estivesse vivendo cinco gerações ou cem anos depois do patriarca.
Outro tipo de casa era Betel, uma palavra hebraica que significa “casa de Deus”. É o nome de uma cidade cananéia da antiga região da Samaria, situada no centro da terra de Canaã, a noroeste da cidade de Ai, na estrada para Siquém, a trinta quilômetros ao sul de Siló e a vinte quilômetros ao norte de Jerusalém. Essa cidade é a mais mencionada na Bíblia. Betel, antigamente, era chamada de Luz. Foi o local onde Abraão armou a tenda e edificou seu primeiro altar para o Senhor; o mesmo lugar onde Jacó teve a visão de uma escada que ia até o céu. Nessa época, Jacó colocou o nome nesse lugar de Betel: casa de Deus. Anos depois, Betel veio a pertencer à tribo de Judá, passando a ser um dos lugares onde a Arca da Aliança, um símbolo da presença de Deus em Israel, permaneceu.
Na leitura de hoje tem um convite: “Venham! Vamos subir a Betel, ou seja, à casa de Deus.” Esse é um ótimo convite para nós. Ao fazer sua devoção pessoal, lendo sua Bíblia, estará se colocando na presença de Deus. Onde quer que você esteja, será a casa de Deus.
Valdeci Júnior
Fátima Silva