-
Leia por capítulosComentário sobre a Leitura Bíblica de Hoje
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
1
|2 Reis 23:1|
Då sände konungen åstad män som församlade till honom alla de äldste i Juda och Jerusalem.
-
2
|2 Reis 23:2|
Och konungen gick upp i HERRENS hus, och alla Juda män och alla Jerusalems invånare följde honom, också prästerna och profeterna, ja, allt folket, ifrån den minste till den störste. Och han läste upp för dem allt vad som stod i förbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus
-
3
|2 Reis 23:3|
Och konungen trädde fram till pelaren och slöt inför HERRENS ansikte det förbundet, att de skulle följa efter HERREN och hålla hans bud, hans vittnesbörd och hans stadgar, av allt hjärta och av all själ, och upprätthålla detta förbunds ord, dem som voro skrivna i denna bok. Och allt folket trädde in i förbundet.
-
4
|2 Reis 23:4|
Därefter bjöd konungen översteprästen Hilkia och prästerna näst under honom, så ock dem som höllo vakt vid tröskeln, att de skulle föra bort ur HERRENS tempel alla de redskap som voro gjorda åt Baal och Aseran och åt himmelens hela härskara. Och han lät bränna upp dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, men askan efter dem lät han föra till Betel.
-
5
|2 Reis 23:5|
Han avsatte ock de avgudapräster som Juda konungar hade tillsatt, för att tända offereld på offerhöjderna i Juda städer och runt omkring Jerusalem, så ock dem som tände offereld åt Baal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himmelens hela härskara.
-
6
|2 Reis 23:6|
Och han tog Aseran ur HERRENS hus och förde bort den utanför Jerusalem till Kidrons dal, och brände upp den där i Kidrons dal, han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på den allmänna begravningsplatsen.
-
7
|2 Reis 23:7|
Vidare rev han ned tempelbolarhusen som funnos i HERRENS hus, dem i vilka kvinnor vävde tyg till tält åt Aseran.
-
8
|2 Reis 23:8|
Och han lät föra alla prästerna bort ifrån Juda städer och orenade de offerhöjder där prästerna hade tänt offereld, från Geba ända till Beer-Seba; och han bröt ned offerhöjderna vid stadsportarna, både den som låg vid ingången till stadshövitsmannen Josuas port och den som låg till vänster, när man gick in genom stadsporten.
-
9
|2 Reis 23:9|
Dock fingo offerhöjdsprästerna icke stiga upp till HERRENS altare i Jerusalem; de fingo allenast äta osyrat bröd ibland sina bröder.
-
10
|2 Reis 23:10|
Han orenade ock Tofet i Hinnoms barns dal, för att ingen skulle låta sin son eller dotter gå genom eld, till offer åt Molok.
-
-
Sugestões
Clique para ler Jeremias 49-50
25 de agosto LAB 603
QUEM VOCÊ TEM SIDO?
Jeremias 49-50
Quem eram os amonitas, edomitas, elamitas e babilônicos? O que eram Damasco e Hazor?
Os amonitas eram descendentes de Amon, filho do incesto de Ló com sua filha. Que origem tortuosa! Quando eles cresceram em tamanho populacional, apossaram-se da região que fica nas proximidades das nascentes do rio Jaboque, tendo como capital, Rabá. Foi no tempo dos juízes que os amonitas passaram a hostilizar os israelitas. Desde aproximadamente 1100 a.C., as relações entre os filos de Amon e o povo de Deus nunca mais foram plenamente pacíficas. E no contexto de Jeremias 49, uma época posterior à da queda do império Assírio, apesar de vassalos do rei da Babilônia, os amonitas continuavam comportando-se como inimigos muito hostis ao povo de Israel.
Descendentes de Esaú, que foi aquele filho de Isaque que, desde jovem, já era inimigo de Jacó (Israel), os edomitas ocupavam a região sul do Mar Morto. O parentesco que havia entre eles e os israelitas fazia com estes lhes reconhecessem como uma nação irmã. Depois que os descendentes de Edom rebelaram-se contra o rei Jorão, filho de Josafá, sempre viveram em peleja com Judá. Isso fez com que, quando os judeus foram conquistados por Babilônia, a naçãozinha irmã comemorasse a desgraça dos seus parentes, descendentes de Israel. Isto tudo nos leva ao contexto da leitura de hoje
Damasco era a capital, a cidade-estado mais forte, dos arameus. E, apesar de serem semitas, estes sírios também haviam abandonado a Deus.
Hazor era a maior cidade que ficava a norte de Canaã. E teve uma época, que teve um rei, que de lá desta cidade, ele subjugou e oprimiu as doze tribos de Israel por vinte anos. Isso havia sido bem no passado, mas as conseqüências tinham ficado.
Os elamitas também eram semitas (descendentes de Sem) que também já estavam muito distantes do povo de Deus. Eles haviam sido um povo muito poderoso. Por conseqüência, o abuso de autoridade ao relacionar-se com os israelitas havia tornado-se um costume. Na época de Jeremias, não eram mais tão poderosos, mas faziam parte do império Babilônico. Para enxergar o que “Babilônia” representa para o povo de Deus, leia Jeremias 50.
É muito fácil dizer quem eram os amonitas, os edomitas, os arameus, os elamitas... Mas e você? Quem tem sido você? Este questionamento, sobre quem é quem, está em jogo direto para com o plano histórico e eterno que Deus tem para a humanidade. Dependendo da vida que está levando, você pode estar se encaixando nesse plano, ou atrapalhando-o.
Pense nisso e compare, ao fazer a leitura de hoje. Quem você tem sido? Isso é o mais importante.
Valdeci Júnior
Fátima Silva