-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
9
|Rute 2:9|
Se efter, var skördemännen arbeta på åkern, och gå efter dem; jag har förbjudit mina tjänare att göra dig något för när. Och om du bliver törstig, så gå till kärlen och drick av det som mina tjänare hämta.»
-
10
|Rute 2:10|
Då föll hon ned på sitt ansikte och bugade sig mot jorden och sade till honom: »Varför har jag funnit sådan nåd för dina ögon, att du tager dig an mig, fastän jag är en främling?»
-
11
|Rute 2:11|
Boas svarade och sade till henne: »För mig har blivit berättat allt vad du har gjort mot din svärmoder efter din mans död, huru du har övergivit din fader och din moder och ditt fädernesland, och vandrat åstad till ett folk som du förut icke kände.
-
12
|Rute 2:12|
HERREN vedergälle dig för vad du har gjort; ja, må full lön tillfalla dig från HERREN, Israels Gud, till vilken du har kommit, för att finna tillflykt under hans vingar.»
-
13
|Rute 2:13|
Hon sade: »Så må jag då finna nåd för dina ögon, min herre; ty du har tröstat mig och talat vänligt med din tjänarinna, fastän jag icke är såsom någon av dina tjänarinnor.»
-
14
|Rute 2:14|
Och när måltidsstunden var inne, sade Boas till henne: »Kom hitfram och ät av brödet och doppa ditt brödstycke i vinet.» Då satte hon sig vid sidan av skördemännen; och han lade för henne rostade ax, och hon åt och blev mätt och fick därtill över.
-
15
|Rute 2:15|
Och när hon därefter stod upp för att plocka ax, bjöd Boas sina tjänare och sade: »Låten henne ock få plocka ax mellan kärvarna, och förfördelen henne icke.
-
16
|Rute 2:16|
Ja, I mån till och med draga ut strån ur knipporna åt henne och låta dem ligga, så att hon får plocka upp dem, och ingen må banna henne därför.»
-
17
|Rute 2:17|
Så plockade hon ax på åkern ända till aftonen; och när hon klappade ut det som hon hade plockat, var det vid pass en efa korn.
-
18
|Rute 2:18|
Och hon tog sin börda och gick in i staden, och hennes svärmoder fick se vad hon hade plockat. Därefter tog hon fram och gav henne vad hon hade fått över, sedan hon hade ätit sig mätt.
-
-
Sugestões
Clique para ler João 14-15
02 de novembro LAB 672
PREDIÇÕES
João 12-13
Pode predizer o que vou escrever para que você leia, nesta mesma data, no ano que vem? Falando em predição anual, lembra-se daquelas besteiras que acontecem a cada fim e começo de ano, nos grandes canais midiáticos, através do convite a especuleiros de toda laia, que se apresentam diante do público querendo predizer o que acontecerá no ano que começa? Dá até raiva. Só falam o óbvio.
Eu queria ver um desses prevendo para onde o mercado de ações iria pender-se. Já viu a ansiedade de quem depende demais das ações de bolsas de valores nas quais investe? Esse tipo de acionistas é composto de um grupo de pessoas que olham frequentemente aos peritos e aos comerciantes experientes para suas predições em como o mercado tenderá. Predições? Alguém pode prever alguma coisa?
Se predizer fosse tão fácil assim, os vestibulares mais concorridos seriam para preditologia, os maiores estabelecimentos comerciais seriam ocupados por predizentes diante de filas de pessoas querendo passar o cartão de crédito para tirar uma lasquinha de predição, os mais respeitados homens da sociedade seriam os preditólogos. Quase somos tentados a pensar: “seria tãããão útil...”. Mas essa utopia da predição não passa de uma perdição. Balela.
Apesar de ser ilusão, é também algo que alimenta o deleite da imaginação: poder adivinhar o que acontecerá(ria) nos futuros próximo, médio e longínquo. Fale a verdade: não é bom, dar um pitaco acertado, ou, pelo menos, deixar a criatividade da cachola viajar na maionese? É, no mínimo, prazeroso. E, no máximo, prejudicialmente maléfico.
Mas a predição em si não é má. Você gostaria de encontrar-se com alguém que realmente tem a capacidade de predizer o futuro? Então, ajeite-se no seu assento, por que vou apresentar-lhe esse poderoso. E antes que seja-lhe revelado, você já pode perfeitamente predizer de onde ele vem. Sim! Da leitura de hoje (João 12-13). A diferença, é que esse predizente é real, e suas predições são verdadeiras e podem ser todas boas.
No primeiro evento narrado pelo capítulo 12 Jesus faz uma predição sobre o seu sepultamento e seu destino após a morte. Na “Entrada Triunfal” há uma seqüências de predições desde simples (sobre o jumentinho) a complexas (sobre o ano 70) (cf. Mateus 21; Marcos 11; Lucas 19). A partir do verso 20, Jesus prediz sua morte, apesar da incredulidade dos Judeus logo a seguir. Ao lavar os pés dos discípulos, Ele prevê que será traído e que Pedro o negará.
E tudo se cumpriu.
Sabe qual é o lado bom da História? Cristo está nela, com total controle. Seu destino pode ser seguro. Sem incertezas nem medos, pois, amando-lhe, Ele sabe de tudo.
Valdeci Júnior
Fátima Silva