-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
16
|Rute 3:16|
Och när hon kom till sin svärmoder, sade denna: »Huru har det gått för dig, min dotter?» Då berättade hon för henne allt vad mannen hade gjort mot henne;
-
17
|Rute 3:17|
och hon sade: »Dessa sex mått korn gav han mig, i det han sade: 'Du skall icke komma tomhänt hem till din svärmoder.'»
-
18
|Rute 3:18|
Då svarade hon: »Bida, min dotter, till dess du får se huru saken avlöper; ty mannen skall icke giva sig till ro, med mindre han i dag för saken till sitt slut.»
-
1
|Rute 4:1|
Och Boas hade gått upp till stadsporten och satt sig där. Då hände sig att den bördeman som Boas hade talat om gick där fram; då nämnde han honom vid namn och sade: »Kom hit och sätt dig här.» Och han kom och satte sig.
-
2
|Rute 4:2|
Därefter tog Boas till sig tio män av de äldste i staden och sade: »Sätten eder här.» Och de satte sig.
-
3
|Rute 4:3|
Sedan sade han till bördemannen: »Det åkerstycke som tillhörde vår broder Elimelek har Noomi sålt, hon som kom tillbaka från Moabs land.
-
4
|Rute 4:4|
Därefter tänkte jag att jag skulle underrätta dig därom och säga: Köp det inför dem som här sitta och inför mitt folks äldste. Om du vill taga det efter bördesrätt, så säg mig det, så att jag får veta det, ty ingen annan äger bördesrätt än du och, näst dig, jag själv.» Han sade: »Jag vill taga det efter bördesrätt.»
-
5
|Rute 4:5|
Då sade Boas: »När du köper åkern av Noomis hand, då köper du den ock av moabitiskan Rut, den dödes hustru, med skyldighet att uppväcka den dödes namn och fästa det vid hans arvedel.»
-
6
|Rute 4:6|
Bördemannen svarade: »Då kan jag icke begagna mig av min bördesrätt, ty jag skulle därmed fördärva min egen arvedel. Börda du åt dig vad jag skulle hava bördat, ty jag kan icke göra det.»
-
7
|Rute 4:7|
Men när någon bördade något eller avtalade ett byte, var det fordom sed i Israel att han, till stadfästelse av ett sådant avtal, drog av sig sin sko och gav den åt den andre; och detta gällde såsom ett vittnesbörd i Israel.
-
-
Sugestões
Clique para ler Esdras 7-10
24 de maio LAB 510
QUEM FOI ESDRAS?
Esdras 07-10
Você lembra que comentei que a leitura do livro de Esdras seria rápida? Hoje, já estamos terminando de ler os últimos capÃtulos.
Neste comentário, quero falar um pouco mais sobre quem foi Esdras. Para tanto, usarei algumas referências bÃblicas da leitura bÃblica de hoje como apoio. Apesar de Esdras ter sido muito importante na época dele, já que marca a transição dos profetas e escribas, posteriormente a isso, as Escrituras não mencionam mais nada acerca dele.
Ele foi um sacerdote dos judeus, na Babilônia, reconhecido como um escriba, um escrivão-secretário muito diligente na lei de Moisés. Esdras era filho de SeraÃas, descendente de Arão. Sua história pública começou quando ele estava entre os cativos, na Babilônia. Ali, ele fez um pedido ao rei da Babilônia para que o permitisse regressar para visitar a Palestina. No capÃtulo 7, a BÃblia fala que Esdras era um homem muito bem preparado.
E através de um decreto do rei Artaxerxes, foi dada a Esdras a autoridade de reorganizar, baseado na lei de Moisés, a comunidade judia que tinha retornado para Judéia e Jerusalém depois do exÃlio deles em Babilônia. Isso aconteceu, segundo podemos comparar em Esdras 7:8, com as datas das olimpÃadas, o cânon de Ptolomeu, os papiros de Elefantina e alguns tabletes cuneiformes de Babilônia, no ano 457 a.C. Sobre esse decreto de Artaxerxes, podemos ver que, com base no que foi mencionado nele, os utensÃlios do templo judaico, que tinham sido confiscados, foram devolvidos e Esdras recebeu prata e ouro dos tesouros do rei.
Dessa forma, Esdras percebeu que Deus estava com ele em tudo o que estava acontecendo. Tanto é que no capÃtulo 8, podemos ver que ele pôs totalmente a sua confiança em Deus e até dispensou que tivesse uma escolta para protegê-lo na viajem para a Palestina.
Outra caracterÃstica interessante em Esdras era a sensibilidade de que o ser humano precisa fazer a sua parte na aliança com Deus. Esse homem de Deus repreendeu os viajantes que estavam retornando quando descobriu que os casamentos deles estavam errados. Muitas vezes, para fazer o bem, é preciso ser radical. E essa foi a postura de Esdras (ver capÃtulo 9). O correto, muitas vezes, dói muito, mas é bom. Esdras 10 mostra isso.
Se Deus permitir que alguma coisa seja tirada de você, não fique triste, revoltado, ou irado, com os punhos cerrados! Fique de mãos abertas, porque provavelmente, o que Deus esteja fazendo é deixar as suas mãos livres, prontas para receber um novo presente que Ele deve estar planejando para lhe dar. Lembre-se de que todas as coisas que possuÃmos são presentes especiais dados pelo Senhor!
Valdeci Júnior
Fátima Silva