-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
11
|Malaquias 1:11|
Från solens uppgång ända till dess nedgång är ju mitt namn stort bland folken, och överallt frambäras rökoffer och rena offergåvor åt mitt namn; ja, mitt namn är stort bland folken, säger HERREN Sebaot.
-
12
|Malaquias 1:12|
Men I ohelgen det, i det att I sägen: »Herrens bord kan man gärna försumma, och den spis, som gives därtill, behöver man icke mycket akta.»
-
13
|Malaquias 1:13|
Ja, I sägen: »Icke är det mödan värt!», och så handhaven I det vanvördigt, säger HERREN Sebaot. När I alltså frambären eder offergåva, då fören I fram, vad som är rövat och vad som är lytt och svagt. Skulle jag hava behag till sådana gåvor av eder hand? säger HERREN.
-
14
|Malaquias 1:14|
Nej, förbannad vare den bedragare, som i sin hjord har ett djur av hankön, men ändå, när han har gjort ett löfte, offrar åt Herren ett djur, som icke duger. Ty jag är en stor konung, säger HERREN Sebaot, och mitt namn är fruktansvärt bland folken.
-
1
|Malaquias 2:1|
Därför kommer nu följande bud till eder, I präster.
-
2
|Malaquias 2:2|
Om I icke hörsammen det och akten därpå, så att I given mitt namn ära, säger HERREN Sebaot, så skall jag sända förbannelse över eder och förbanna edra välsignelser; ja, jag har redan förbannat dem, eftersom I icke akten därpå.
-
3
|Malaquias 2:3|
Se, jag skall låta min näpst drabba eder avkomma, och jag skall kasta orenlighet i ansiktet på eder, orenligheten efter edra högtidsoffer; ja, I skolen själva bliva kastade i denna.
-
4
|Malaquias 2:4|
Då skolen I förstå, att jag har sänt till eder detta bud, för att mitt förbund med Levi skall bestå, säger HERREN Sebaot.
-
5
|Malaquias 2:5|
Jag hade ett förbund med honom, och däri var liv och frid. Sådant gav jag åt honom, för att han skulle frukta mig; och han fruktade mig och bävade för mitt namn.
-
6
|Malaquias 2:6|
Rätt undervisning var i hans mun, och ingen orätt fanns på hans läppar; fridsamt och redligt vandrade han i min umgängelse och omvände många från missgärning.
-
-
Sugestões
Clique para ler Gênesis 8-11
03 de janeiro LAB 369
RAÇAS HUMANAS
Gênesis 08-11
A leitura de hoje está ótima. Portanto, comentarei somente a parte menos atrativa, que é sobre a origem dos povos. Não temos todas as informações necessárias sobre as origens das raças, mas sabemos que “de um só [Adão] fez ele [Deus] todos os povos, para que povoassem toda a terra, tendo determinado os tempos anteriormente estabelecidos e os lugares exatos em que deveriam habitar” (Atos 17:26). No entanto, veio uma catástrofe conhecida pela geologia, a qual a Bíblia chama de Dilúvio, onde apenas oito pessoas sobreviveram (2Pedro 2:5). Assim, apenas os três filhos de Noé passaram a ser os ancestrais de toda raça humana que viria dali para frente.
As características de um indivíduo são determinadas por fatores hereditários, ambientais, alimentares. Em Cantares de Salomão 1:5 e 6, há um exemplo da influência dos fatores ambientais. Na carga genética de cada pessoa, Deus colocou inúmeras possibilidades de variação: na estatura, na cor dos olhos, na cor da pele, na aparência física, etc. As novas raças de cães que surgem por cruzamentos induzidos é uma prova da possibilidade dentro dessa micro-evolução, que acontece sempre dentro da mesma espécie. Logo, na medida em que passaram a existir cruzamentos humanos e separação por áreas geográficas, com suas variações climáticas e alimentares, as diversas raças foram sendo apuradas e identificadas até chegarmos ao estado atual. Os cientistas criacionistas concordam que, dependendo das condições alimentares e climáticas que certas civilizações experimentaram, houve uma adaptação de cor e forma física para haver melhores chances de sobrevivência.
“As raças podem se diferenciar quando pequenos grupos são isolados. Além da distância, a linguagem é provavelmente o maior fator de isolamento. Quando as linguagens foram confundidas em Babel, provavelmente pequenos grupos se dispersaram para vários lugares, produzindo grupos isolados que se diferenciaram em raças distintas. Alguns aspectos raciais podem ser o resultado do fato de que certas características fisiológicas são vantajosas em determinados ambientes. A cor da pele é um exemplo. A luz solar é necessária para produzir vitamina D. Luz solar em excesso aumenta o risco de câncer de pele. A melanina protege os que vivem em climas tropicais do câncer da pele causado por excesso de luz solar. Isso explica porque pessoas que vivem nos trópicos têm tipicamente pele mais escura. Pessoas que vivem em latitudes mais altas não necessitam de muita proteção contra o sol e têm pele mais clara. A pele escura pode ser desvantajosa em latitudes altas se a quantidade de luz solar for apenas suficiente para a produção de vitamina D” (Sociedade Criacionista Brasileira, www.scb.org.br - Perguntas Freqüentes, Fósseis Humanos).
Independentemente de qualquer raça, lembre-se: você é filho de Deus!
Valdeci Júnior
Fátima Silva