-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
11
|Malaquias 1:11|
Från solens uppgång ända till dess nedgång är ju mitt namn stort bland folken, och överallt frambäras rökoffer och rena offergåvor åt mitt namn; ja, mitt namn är stort bland folken, säger HERREN Sebaot.
-
12
|Malaquias 1:12|
Men I ohelgen det, i det att I sägen: »Herrens bord kan man gärna försumma, och den spis, som gives därtill, behöver man icke mycket akta.»
-
13
|Malaquias 1:13|
Ja, I sägen: »Icke är det mödan värt!», och så handhaven I det vanvördigt, säger HERREN Sebaot. När I alltså frambären eder offergåva, då fören I fram, vad som är rövat och vad som är lytt och svagt. Skulle jag hava behag till sådana gåvor av eder hand? säger HERREN.
-
14
|Malaquias 1:14|
Nej, förbannad vare den bedragare, som i sin hjord har ett djur av hankön, men ändå, när han har gjort ett löfte, offrar åt Herren ett djur, som icke duger. Ty jag är en stor konung, säger HERREN Sebaot, och mitt namn är fruktansvärt bland folken.
-
1
|Malaquias 2:1|
Därför kommer nu följande bud till eder, I präster.
-
2
|Malaquias 2:2|
Om I icke hörsammen det och akten därpå, så att I given mitt namn ära, säger HERREN Sebaot, så skall jag sända förbannelse över eder och förbanna edra välsignelser; ja, jag har redan förbannat dem, eftersom I icke akten därpå.
-
3
|Malaquias 2:3|
Se, jag skall låta min näpst drabba eder avkomma, och jag skall kasta orenlighet i ansiktet på eder, orenligheten efter edra högtidsoffer; ja, I skolen själva bliva kastade i denna.
-
4
|Malaquias 2:4|
Då skolen I förstå, att jag har sänt till eder detta bud, för att mitt förbund med Levi skall bestå, säger HERREN Sebaot.
-
5
|Malaquias 2:5|
Jag hade ett förbund med honom, och däri var liv och frid. Sådant gav jag åt honom, för att han skulle frukta mig; och han fruktade mig och bävade för mitt namn.
-
6
|Malaquias 2:6|
Rätt undervisning var i hans mun, och ingen orätt fanns på hans läppar; fridsamt och redligt vandrade han i min umgängelse och omvände många från missgärning.
-
-
Sugestões

Clique para ler 2 Coríntios 1-4
25 de novembro LAB 695
RESSURRETOS!
1Coríntios 14-16
Muito melhor do que ter reencarnado ou se transformado em algo etéreo, Jesus ressuscitou, em carne e osso! É tão diferente das crendices populares que nem mesmo os discípulos acreditavam. Ele lhes disse: “Por que vocês estão perturbados e por que se levantam dúvidas no coração de vocês? Vejam as minhas mãos e os meus pés. Sou eu mesmo! Toquem-me e vejam; um espírito não tem carne nem ossos, como vocês estão vendo que eu tenho”. Tendo dito isso, mostrou-lhes as mãos e os pés. E por não crerem ainda, tão cheios estavam de alegria e de espanto, ele lhes perguntou: “Vocês têm aqui algo para comer?” Deram-lhe um pedaço de peixe assado, e ele o comeu na presença deles (Lucas 24:38-43).
Um dia, nós também teremos um corpo imperecível, revestido da imortalidade. Mas alguém pode perguntar: “Como ressuscitam os mortos?”.
“Se cremos que Jesus morreu e ressurgiu, cremos também que Deus trará aqueles que nele dormiram. O próprio Senhor descerá dos céus, e os mortos em Cristo ressuscitarão primeiro; e quando o que é mortal se revestir de imortalidade, então se cumprirá a palavra que está escrita: “A morte foi destruída pela vitória”. (1Tessalonicenses 4:13-18; 1Coríntios 15 – Adaptado)”.
A resposta para a morte é a ressurreição, quando então os justos receberão a imortalidade, em corpos recriados e perfeitos. Todos os que estiverem nos túmulos ouvirão a sua voz e sairão; os que fizeram o bem ressuscitarão para a vida, porque Deus tanto amou o mundo que deu o seu Filho Unigênito, para que todo o que nele crer não pereça, mas tenha a vida eterna. E os que fizeram o mal ressuscitarão para serem condenados. Então, todos os que praticam a iniqüidade, nada obstante, serão destruídos para sempre (João 5:28-29; 3:16) (Salmo 92:7 -RA). Felizes os mortos que morrem no Senhor (Apocalipse 14:13). Para eles, o morrer é lucro, pois têm a garantia de um dia estar com Cristo, o que é muito melhor (Filipenses 1:21-23).
Meu amigo, a chance de escolher o destino eterno é só nesta vida e você não sabe quando ela termina. Pois, que adianta ao homem ganhar o mundo inteiro e perder a sua alma? (Marcos 8:36). Acontecerão somente duas ressurreições, uma dos salvos e a outra dos perdidos. A primeira é a ressurreição da glória, a segunda, a da vergonha. Você quer fazer parte da primeira ressurreição? Quem é o falecido querido que você quer encontrar no dia da ressurreição? Você quer ter a vida eterna? Esta é a vida eterna: que conheçam o único Deus verdadeiro e a Jesus Cristo (João 17:3). Busque cada vez mais, conhecer a Jesus.
Valdeci Júnior
Fátima Silva