-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
17
|Malaquias 2:17|
I trötten ut HERREN med edert tal. Nu frågen I: »Varmed trötta vi då ut honom?» Jo, därmed att I sägen: »Den som gör ont är ändå god i HERRENS ögon, och till sådana har han behag. Ty varför kommer icke eljest domens Gud?»
-
1
|Malaquias 3:1|
Se, jag skall sända ut min ängel, och han skall bereda väg för mig. Och med hast skall han komma till sitt tempel, den Herre, som I åstunden, ja, förbundets ängel, som I begären, se, han kommer, säger HERREN Sebaot.
-
2
|Malaquias 3:2|
Men vem kan uthärda hans tillkommelses dag, och vem kan bestå, när han uppenbarar sig? Ty han skall vara såsom en guldsmeds eld och såsom valkares såpa.
-
3
|Malaquias 3:3|
Och han skall sätta sig ned och smälta silvret och rena det; han skall rena Levi söner och luttra dem såsom guld och silver; och sedan skola de frambära åt HERREN offergåvor i rättfärdighet.
-
4
|Malaquias 3:4|
Och Juda offergåvor och Jerusalems skola då behaga HERREN väl likasom i forna dagar och i förgångna år.
-
5
|Malaquias 3:5|
Ja, jag skall komma till eder för att hålla dom, och jag skall vara ett snarfärdigt vittne mot trollkarlar, äktenskapsbrytare och menedare, så ock mot dem som förhålla dagakarlen hans lön eller förtrycka änkan och den faderlöse eller vränga rätten för främlingen, men icke frukta mig, säger HERREN Sebaot.
-
6
|Malaquias 3:6|
Ty jag, HERREN, har icke förändrats, och I, Jakobs barn, haven icke heller hört upp:
-
7
|Malaquias 3:7|
allt ifrån edra fäders dagar haven I vikit av ifrån mina stadgar och icke hållit dem Vänden om till mig, så vill jag vända om till eder, säger HERREN Sebaot. Nu frågen I: »Varutinnan skola vi vända om?»
-
8
|Malaquias 3:8|
Menen I då, att en människa får röva från Gud? Ty I röven ju från mig. Åter frågen I: »På vad sätt hava vi rövat från dig?» Jo, i fråga om tionden och offergärden.
-
9
|Malaquias 3:9|
Förbannelse har drabbat eder, men ändå röven I från mig, så många I ären.
-
-
Sugestões
Clique para ler Zacarías 1-4
29 de setembro LAB 638
ROUPAS IMPURAS, VESTES NOBRES
Zacarias 01-04
Lembro-me, como se fosse hoje, do constrangimento que passei, na entrevista de admissão do meu primeiro emprego depois de terminar minha primeira faculdade. Eu era novo e inexperiente.
Saíra da formatura e tinha ido viajar com meus melhores amigos. Estava no sul do Chile, quando recebi o chamado urgente. Deveria passar em São Paulo e depois estar em Brasília em poucos dias. Foi uma correria: caronas, ônibus, táxis... Mas cheguei a tempo, mas não a contento. Depois de viajar mais de 6000 Kms, suado, barbudo, cabeludo e com a mesmo jeans de alguns dias, eu não tinha escolha. Ou entrava, naquele momento, na sala do presidente, ou não teria tempo para agarrar o emprego. O que acha que escolhi?
É claro que eu me sentia um porco. Roupas sujas fazem isso com a gente. Elas fazem com que nos sintamos envergonhados e embaraçados. Imagine-se na presença de alguém importante, cheirando a gambá, e cheio de manchas. E se houvesse ainda um assistente de pé perto de você, rindo e apontando, não teria vontade de fugir e esconder-se?
Esse foi o tipo de situação que o sumo-sacerdote Josué enfrentou na visão de Zacarias: de pé diante do anjo do Senhor, trajando roupas sujas, com Satanás ali perto pronto para apontar todos os seus pecados e erros passados.
Nós também nos sentimos assim às vezes. Um erro, uma escorregada no pecado, é como uma mancha embaraçosa. Pode nos deixar encolhidos o restante do dia, ou pelo resto da vida. E Satanás aproveita cada oportunidade para nos lembrar nossas manchas.
Mas Deus toma medidas drásticas. Ele arranca nossas roupas sujas. Depois nos reveste de vestes nobres. Ou, como diz o livro de Apocalipse, “linho fino, brilhante e puro”. Aqueles que usam essas roupas brancas “lavaram as suas vestes e as alvejaram no sangue do Cordeiro” (Apocalipse 19:8; 7:14).
Na próxima vez em que você pecar, na próxima vez em que você ouvir a voz de Satanás acusando-o de coisas erradas que fez, faça este exercício em sua imaginação espiritual. Primeiro, saia dessas roupas sujas. Depois lave-as no sangue de Jesus. Tire-as, brancas e reluzentes, e vista-as de novo. Agora coloque-se diante de Deus, diante dos anjos e diante do grande Acusador, vestido em trajes finos e limpos, de cabeça erguida, porque você é feito e considerado um vencedor.
O otimismo de Zacarias (veja também Isaías 1:18) é a garantia de que a nossa admissão não é baseada no que somos, mas no que Deus vê que podemos chegar a ser.
Fonte: Texto adaptado da meditação da página 1129 da “Bíblia Devocional da Mulher (Nova Versão Internacional”, Editora Vida.
Valdeci Júnior
Fátima Silva