-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
7
|Malaquias 2:7|
Ty prästens läppar skola förvara kunskap, och undervisning skall man hämta ur hans mun; han är ju HERREN Sebaots sändebud.
-
8
|Malaquias 2:8|
Men I haven vikit av ifrån vägen; genom eder undervisning haven I kommit många på fall. I haven fördärvat förbundet med Levi, säger HERREN Sebaot.
-
9
|Malaquias 2:9|
Därför har ock jag gjort eder föraktade och låga i allt folkets ögon, eftersom I icke hållen mina vägar, utan haven anseende till personen, när I handhaven undervisningen.
-
10
|Malaquias 2:10|
Hava vi icke alla en och samma fader? Har icke en och samma Gud skapat oss? Varför handla vi då trolöst mot varandra och bryta våra fäders förbund?
-
11
|Malaquias 2:11|
Juda har handlat trolöst, och styggelse är bedriven i Israel och i Jerusalem; ty Juda har oskärat HERRENS helgedom, den som han älskar, och de hava tagit till äkta kvinnor, som dyrka främmande gudar.
-
12
|Malaquias 2:12|
Hos den man som så gör må HERREN utrota var levande själ ur Jakobs hyddor, jämväl den som frambär offergåvor till HERREN Sebaot.
-
13
|Malaquias 2:13|
Och ännu något annat gören I: I vållen, att HERRENS altare höljes med tårar, med gråt och klagan, så att han icke mer vill se till offergåvorna, ej heller med välbehag kan taga emot något ur eder hand.
-
14
|Malaquias 2:14|
Nu frågen I: »Huru så?» Jo, HERREN var ju vittne mellan dig och din ungdoms hustru, henne som du nu har varit trolös emot, fastän hon är din maka, din äkta hustru.
-
15
|Malaquias 2:15|
Hava vi då icke en och samma skapare, den, i vilkens hand det står, att vår ande bevaras? Och vad vill nu denne ene? Han vill ju hava ett gudaktigt släkte. Tagen eder därför väl till vara, så att ingen bliver trolös mot sin ungdoms hustru.
-
16
|Malaquias 2:16|
Ty jag hatar äktenskapsskillnad, säger HERREN, Israels Gud, och att man höljer sig i våld såsom i en överklädnad, säger HERREN Sebaot. Tagen eder därför väl till vara, så att I icke bliven trolösa.
-
-
Sugestões

Clique para ler Números 33-34
23 de fevereiro LAB 420
PODEMOS MUDAR?
Números 33-34
“Na minha vida, não aguento mais mudanças!” Essa foi a frase que ouvi minha mãe dizer em resposta a uma proposta que eu estava fazendo para ela, tentando oferecer algo bom. Minha mãe estava viúva e morando sozinha, longe dos parentes, longe de tudo, há mais de mil quilômetros dos filhos. E naquela preocupação de filho mais velho, protetor, eu estava propondo que ela morasse conosco. Não seria exatamente na mesma casa, mas em algum tipo de casa para que pudéssemos ficar pertinho. Cada vez que eu mudasse, minha mãe iria junto.
Minha mãe sabe o quanto mudo. Vida de pastor é assim: ir aonde Deus mandar. Quando ela disse essa frase para mim, sabia que nos últimos seis anos, eu já estava no sétimo apartamento. Foi por isso que ela disse aquela frase. Ela não estava dizendo que não é uma pessoa aberta a mudanças de paradigmas, mas só não queria mais viver feito cigano, beduíno ou qualquer outro tipo de gente nômade. Nada contra, mas o que ela gostaria era ficar quieta no cantinho dela. Isso está relacionado com estabilidade.
Penso que esses sentimentos sobre mudar ou não estavam bem aflorados na pele daquele pessoal que encontramos na leitura bíblica de hoje. Em Números 33, no relatório das etapas da viagem que eles tiveram desde o Egito, acampando aqui e ali, durou cerca de quarenta anos. Quantos lugares diferentes! Tentei contar, mas perdi a conta desses lugares.
Já pensou que vida era aquela? Levanta acampamento aqui, para ali, arma barraca acolá, e parecia que a jornada não tinha mais um paradeiro. Será que eles disseram: “Na minha vida, eu não aguento mais mudanças?”
Infelizmente, não! O sentimento deles era mais do tipo: “Eu não aguento mais mudanças na minha vida.” Você percebe a diferença? Uma coisa é dizer: “Na minha vida, eu não aguento mais mudanças”; outra, é dizer: “Eu não aguento mais mudanças na minha vida.” A diferença é o lugar onde estamos falando que ela possa acontecer. Uma coisa é, durante essa vida, não querer mais mudar-se de um lugar para outro. Outra, é não querer que mais nada na sua vida seja mudado. Aí é onde está o problema. Esse era o problema daquele povo.
Deus sabia muito bem disso, pois conhecia os israelitas. Parar de mudar-se pra lá e pra cá fisicamente não era o problema. Tanto é que em Números 34, Deus toca a buzina do “terra a vistaaa”, mostrando o final do itinerário. Mas no final do capítulo 33, o recado é: “Cuidado com o que você vai mudar ou deixar que não mude no seu relacionamento com o Senhor!”
Valdeci Júnior
Fátima Silva