-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
11
|Eclesiastes 1:11|
Man kommer icke ihåg dem som levde före oss. Och dem som skola uppstå efter oss skall man icke heller komma ihåg bland dem som leva ännu senare.
-
12
|Eclesiastes 1:12|
Jag, Predikaren, var konung över Israel i Jerusalem.
-
13
|Eclesiastes 1:13|
Och jag vände mitt hjärta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som händer under himmelen; sådant är ett uselt besvär, som Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
-
14
|Eclesiastes 1:14|
När jag nu såg på allt vad som händer under himmelen, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind.
-
15
|Eclesiastes 1:15|
Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i någon räkning.
-
16
|Eclesiastes 1:16|
Jag sade i mitt hjärta: »Se, jag har förvärvat mig stor vishet, och jag har förökat den, så att den övergår allas som före mig hava regerat över Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hjärta inhämtat i rikt mått.»
-
17
|Eclesiastes 1:17|
Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind.
-
18
|Eclesiastes 1:18|
Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.
-
1
|Eclesiastes 2:1|
Jag sade i mitt hjärta: »Välan, jag vill pröva huru glädje kommer dig, gör dig nu goda dagar.» Men se, också detta var fåfänglighet.
-
2
|Eclesiastes 2:2|
Jag måste säga om löjet: »Det är dårskap», och om glädjen: »Vad gagnar den till?»
-
-
Sugestões
Clique para ler Apocalipse 22-22