-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
6
|Neemias 13:6|
Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den babyloniske konungen Artasastas trettioandra regeringsår hade jag återkommit till konungen. Men sedan jag efter någon tid hade utbett mig tillstånd av konungen,
-
7
|Neemias 13:7|
begav jag mig till Jerusalem. Och när jag där förnam det onda som Eljasib hade gjort till förmån för Tobia, då han hade inrett åt honom en kammare i förgårdarna till Guds hus,
-
8
|Neemias 13:8|
misshagade detta mig högeligen; och jag lät kasta allt Tobias bohag ut ur kammaren.
-
9
|Neemias 13:9|
Därefter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag lät åter ställa in i dem Guds hus' kärl, så ock spisoffret och rökelsen.
-
10
|Neemias 13:10|
Och när jag vidare fick veta att man icke hade givit åt leviterna vad dem tillkom, varför ock leviterna och sångarna, i stället för att förrätta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt jordagods,
-
11
|Neemias 13:11|
då förebrådde jag föreståndarna detta och sade: »Varför har Guds hus blivit så försummat?» Och jag hämtade dem tillhopa och lät dem inställa sig på sina platser.
-
12
|Neemias 13:12|
Och hela Juda förde fram till förrådshusen sin tionde av säd, vin och olja;
-
13
|Neemias 13:13|
och jag satte prästen Selemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem till biträde Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty dessa voro ansedda såsom pålitliga män, och de skulle nu ombesörja utdelningen åt sina bröder.
-
14
|Neemias 13:14|
Tänk fördenskull på mig, min Gud, och låt icke de fromma gärningar bliva utplånade, som jag har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där!
-
15
|Neemias 13:15|
Vid samma tid såg jag i Juda huru man trampade vinpressarna på sabbaten och förde hem säd, som man lastade på åsnor, så ock vin, druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man förde sådant till Jerusalem på sabbatsdagen; och jag varnade dem, när de sålde dessa livsförnödenheter.
-
-
Sugestões
Clique para ler Isaías 59-62
08 de agosto LAB 586
LIVRES II
Isaías 59-62
No comentário anterior, mencionei sobre o CD do quarteto Ônix. Nele, há uma mensagem escrita pelo pastor Amilcar Groshel Jr, que comenta sobre a pedra ônix, uma pedra nobre: “É mais que emblemático o uso deste composto químico, o dióxido de silício, na Bíblia. Sim, o Ônix esteve presente desde o Éden (Gênesis 2:12), onde presenciou o primeiro sacrifício. Também era parte da estrutura do Santuário erguido por Moisés (Êxodo 25:7), testemunhando inúmeros rituais purificadores. Mas há um destaque no uso desta pedra preciosa: o Ônix foi escolhido por Deus para representar o seu povo na indumentária Sacerdotal (Êxodo 28:9), no processo de expiação, de intercessão e também no louvor erguido ao nosso Grande Deus por nos tornar livres enfim por meio do sacrifício de Cristo Jesus, nosso Glorioso Salvador. Só a Ele toda glória!”
Fiquei refletindo nesse texto que li. O que é uma pedra bruta, no meio do mato, debaixo da terra? Uma pedra preciosa? Pode ser, no caso do ônix. Mas é uma pedra cujo valor não está sendo aproveitado, pois não tem a liberdade de expressar seu valor. Para que possa ter essa liberdade, é trazida para um plano de lapidação, onde é esfregada, polida e, com muito sacrifício e desgaste, passa a fazer os olhos das pessoas brilharem. Note que, nesse processo, estão presentes os elementos: origem, sacrifício, purificação, escolha, representação, valorização, um tipo de elogio ou louvor e, enfim, liberdade.
Encontrei isso na leitura bíblica e em Jesus, afinal o texto de hoje refere-se a Cristo, apesar de estar no Velho Testamento. No Antigo Testamento, existem alguns textos que chamamos de profecias messiânicas. São relatos que, profeticamente, falam de Jesus. Há vários em Isaías. Um deles é o capítulo 62. Um texto que, declaradamente, quando Jesus estava aqui na Terra, Ele o leu, dizendo que falava sobre Ele. Isaías apresenta a Cristo como o servo sofredor: Aquele que sai de sua origem, se submete ao desgaste do sacrifício, por escolha própria, para nos purificar do pecado, sendo nosso representante, que quer nos tornar homens e mulheres livres para louvar Seu nome.
Jesus não é uma joia muito preciosa? Esse servo sofredor se apresenta dizendo que a unção que está sobre Ele é para que anuncie liberdade aos cativos e dê libertação aos prisioneiros que se encontram nas trevas. Sabe quem? Você e eu. A escolha de Deus é nos tirar da condição original de pecado para nos lapidar. Através da purificação do sangue de Jesus, podemos ser representantes da valorização que Deus dá ao ser humano, de torná-lo livre.
Você é uma pedra preciosa para Deus! Aceite Jesus e sinta-se livre!
Valdeci Júnior
Fátima Silva