-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
6
|Neemias 13:6|
Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den babyloniske konungen Artasastas trettioandra regeringsår hade jag återkommit till konungen. Men sedan jag efter någon tid hade utbett mig tillstånd av konungen,
-
7
|Neemias 13:7|
begav jag mig till Jerusalem. Och när jag där förnam det onda som Eljasib hade gjort till förmån för Tobia, då han hade inrett åt honom en kammare i förgårdarna till Guds hus,
-
8
|Neemias 13:8|
misshagade detta mig högeligen; och jag lät kasta allt Tobias bohag ut ur kammaren.
-
9
|Neemias 13:9|
Därefter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag lät åter ställa in i dem Guds hus' kärl, så ock spisoffret och rökelsen.
-
10
|Neemias 13:10|
Och när jag vidare fick veta att man icke hade givit åt leviterna vad dem tillkom, varför ock leviterna och sångarna, i stället för att förrätta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt jordagods,
-
11
|Neemias 13:11|
då förebrådde jag föreståndarna detta och sade: »Varför har Guds hus blivit så försummat?» Och jag hämtade dem tillhopa och lät dem inställa sig på sina platser.
-
12
|Neemias 13:12|
Och hela Juda förde fram till förrådshusen sin tionde av säd, vin och olja;
-
13
|Neemias 13:13|
och jag satte prästen Selemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem till biträde Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty dessa voro ansedda såsom pålitliga män, och de skulle nu ombesörja utdelningen åt sina bröder.
-
14
|Neemias 13:14|
Tänk fördenskull på mig, min Gud, och låt icke de fromma gärningar bliva utplånade, som jag har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där!
-
15
|Neemias 13:15|
Vid samma tid såg jag i Juda huru man trampade vinpressarna på sabbaten och förde hem säd, som man lastade på åsnor, så ock vin, druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man förde sådant till Jerusalem på sabbatsdagen; och jag varnade dem, när de sålde dessa livsförnödenheter.
-
-
Sugestões

Clique para ler 2 Samuel 5-7
02 de abril LAB 458
EXPRESSÃO DOURADA
2Samuel 05-07
Eu estava assistindo a um programa de TV que joga com as palavras. O apresentador dá uma dica para o participante, e ele deve procurar outras palavras que estejam relacionadas com ela. Uma dessas dicas foi a palavra rei. O que você pensa quando ouve essa palavra? Que outras palavras têm a ver com “rei”? Castelo, palácio, trono, princesa, guerra, poder? Duas palavras me vêm à mente: uma é ouro; a outra, coroa. Ouro tem tudo a ver com rei, não tem? E coroa não é diferente, não é mesmo?
Na realidade, a coroa é a expressão dourada de uma majestade. É a identificação do rei e, também, o símbolo de tudo o que ele representa. Por isso, é composta por um metal bem caro para ostentar o poder que está entronado. Pensar em rei sem coroa seria como pensar em rei que não é rei, concorda?
Eu estava fazendo a leitura bíblica de hoje e fiquei procurando exatamente a coroa do rei Davi. Sei que ele tinha coroa, mas em 2Samuel 5-7, encontrei o rei Davi com a cabeça destampada. Ao ler o capítulo que fala sobre quando Davi se tornou rei, vemos que não tem a expressividade dessa investidura através de uma coroação. Então, o que expressaria o fato de Davi ser um rei?
Quer saber a resposta? Leia 2Samuel 7. Davi, muito mais que um aval político, tinha a aprovação e o chamado de Deus para ser um rei. E é interessante que Deus faz lindas promessas para ele. Veja algumas coisas que o Senhor falou: “Eu serei seu pai, e ele será o meu filho. Quando ele cometer algum erro, eu o punirei... mas nunca retirarei dele o meu amor.” Lindo, não é mesmo?
Já imaginou Deus dizendo isso sobre você? “Filho, leitor deste comentário, eu serei o seu Pai, e você será o meu filho. Quando você cometer algum erro, eu o punirei, mas nunca retirarei de você o meu amor!” Já pensou? A melhor notícia é que você não precisa só ficar pensando, pois essa é uma declaração real de Deus para você. É bom demais pra ser verdade? Sim, também acho. Mas é isso mesmo. “É só o ouro.”
Essa é a expressão dourada de Deus para você. Quer uma prova de que isso é realmente verdade? Estude a vida de Davi e perceberá que sua biografia foi assim.
Davi foi realmente um filho para Deus. Ele errou, foi punido, mas Deus nunca retirou dele o amor que Ele tinha. Se Deus cumpriu a promessa na vida de Davi, esteja certo de que Ele as cumprirá na sua vida também.
Valdeci Júnior
Fátima Silva