-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
6
|Neemias 13:6|
Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den babyloniske konungen Artasastas trettioandra regeringsår hade jag återkommit till konungen. Men sedan jag efter någon tid hade utbett mig tillstånd av konungen,
-
7
|Neemias 13:7|
begav jag mig till Jerusalem. Och när jag där förnam det onda som Eljasib hade gjort till förmån för Tobia, då han hade inrett åt honom en kammare i förgårdarna till Guds hus,
-
8
|Neemias 13:8|
misshagade detta mig högeligen; och jag lät kasta allt Tobias bohag ut ur kammaren.
-
9
|Neemias 13:9|
Därefter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag lät åter ställa in i dem Guds hus' kärl, så ock spisoffret och rökelsen.
-
10
|Neemias 13:10|
Och när jag vidare fick veta att man icke hade givit åt leviterna vad dem tillkom, varför ock leviterna och sångarna, i stället för att förrätta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt jordagods,
-
11
|Neemias 13:11|
då förebrådde jag föreståndarna detta och sade: »Varför har Guds hus blivit så försummat?» Och jag hämtade dem tillhopa och lät dem inställa sig på sina platser.
-
12
|Neemias 13:12|
Och hela Juda förde fram till förrådshusen sin tionde av säd, vin och olja;
-
13
|Neemias 13:13|
och jag satte prästen Selemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem till biträde Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty dessa voro ansedda såsom pålitliga män, och de skulle nu ombesörja utdelningen åt sina bröder.
-
14
|Neemias 13:14|
Tänk fördenskull på mig, min Gud, och låt icke de fromma gärningar bliva utplånade, som jag har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där!
-
15
|Neemias 13:15|
Vid samma tid såg jag i Juda huru man trampade vinpressarna på sabbaten och förde hem säd, som man lastade på åsnor, så ock vin, druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man förde sådant till Jerusalem på sabbatsdagen; och jag varnade dem, när de sålde dessa livsförnödenheter.
-
-
Sugestões
Clique para ler Gênesis 43-45
14 de janeiro LAB 380
AS PERNINHAS DA MENTIRA
Gênesis 43-45
Encontrei uma pesquisa na internet, perguntando a opinião de todos os internautas que quisessem responder sobre “as pernas curtas da mentira”. E a pergunta era: “Você acredita que a verdade sempre vem a tona? E que a mentira tem pernas curtas?”
O que você acha que as pessoas responderam? E o que você responderia? O resultado da pesquisa foi que apenas 13% das pessoas disseram “não”. Ou seja, apenas 13% das pessoas disseram acreditar que nem sempre a verdade vem à tona e que nem sempre a mentira tenha as pernas curtas. A maioria, 87% dos internautas responderam que acreditam que a verdade sempre, mais cedo ou mais tarde, virá à tona e que a mentira sempre terá as pernas curtas.
O que eu achei mais interessante nessa pesquisa foi que entre os 13% das pessoas que não acreditam que toda mentira seja um dia revelada, nenhum internauta defendeu a mentira. Acredita? Ou seja, as pessoas sabem que o correto é sempre dizer a verdade. As pessoas sabem que a mentira não compensa, mas mesmo assim mentem. As pessoas mentem iludidas de que sua mentira não será revelada, desacreditando do velho ditado popular.
Iludido por isso, o mentiroso entra numa teia de situações emaranhadas na qual tem que fazer uma mentira atrás da outra para encobrir a primeira. Já viu como é assim? Se você fizer a primeira mentira, depois terá que fazer outras mentiras para cobrir aquela primeira, depois outras mentiras para não revelar as mentiras anteriores e assim vai... É uma armadilha terrível! O problema só será resolvido no dia em que a mentira original for revelada.
Se quiser uma prova disso, faça a leitura de hoje. Veja que novela os irmãos de José se encontravam tendo que fazer várias manobras para sustentar uma verdade que não existia. O constrangimento que eles passaram com o que se passou com Benjamim, a sinuca na qual eles colocaram o pai deles até José revelar a verdade.
Como aqueles homens devem ter ficado com vergonha! Já tinha passado tanto tempo. Eles achavam que nunca seriam descobertos. Doce ilusão! Cumpriu-se novamente o dito popular que virou lei. É que isso é bíblico. Os 13% que disseram que tem mentira que nunca será descoberta, se esqueceram ou então desconhecem daquilo que a Bíblia diz em Eclesiastes 12:14.
Toda verdade, mais cedo ou mais tarde, virá à tona? Toda mentira tem as pernas curtas? E o resultado? Espero que o resultado seja pelo menos parecido com o que aconteceu na história de Gênesis.
Mas mesmo que não for, lembre-se: o melhor sempre será revelar a verdade! Não se iluda!
Valdeci Júnior
Fátima Silva