-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
11
|Neemias 1:11|
Ack Herre, låt ditt öra akta på din tjänares bön, ja, på vad dina tjänare bedja, de som vilja frukta ditt namn; låt nu din tjänare vara lyckosam och låt honom finna barmhärtighet inför denne man.» Jag var då munskänk hos konungen.
-
1
|Neemias 2:1|
I månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, vid ett tillfälle då vin stod framsatt för konungen, tog jag vinet och gav det åt honom. Och jag hade icke förr visat mig sorgsen inför honom;
-
2
|Neemias 2:2|
men nu sade konungen till mig: »Varför ser du så sorgsen ut? Du är ju icke sjuk; du måste hava någon hjärtesorg.» Då blev jag övermåttan häpen.
-
3
|Neemias 2:3|
Och jag sade till konungen: »Må konungen leva evinnerligen! Skulle jag icke se sorgsen ut, då den stad där mina fäders gravar äro ligger öde och dess portar äro förtärda av eld?»
-
4
|Neemias 2:4|
Konungen sade till mig: »Vad är det då du begär?» Då bad jag en bön till himmelens Gud
-
5
|Neemias 2:5|
och sade till konungen: »Om det så täckes konungen, och om du finner behag i din tjänare, så beder jag att du ville låta mig fara till Juda, till den stad där mina fäders gravar äro, på det att jag åter må bygga upp den.»
-
6
|Neemias 2:6|
Då frågade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid hans sida: »Huru länge kan din resa räcka, och när kan du komma tillbaka?» Då det nu alltså täcktes konungen att låta mig fara, uppgav jag för honom en bestämd tid.
-
7
|Neemias 2:7|
Och jag sade till konungen: »Om det så täckes konungen, så må brev givas mig till ståthållarna i landet på andra sidan floden, att de låta mig fara därigenom, till dess jag kommer till Juda,
-
8
|Neemias 2:8|
så ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga skogsparken, att han låter mig få virke för att därmed timra upp portarna till borgen som hör till templet, ävensom virke till stadsmuren, så ock till det hus där jag själv skall hava min bostad.» Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds goda hand var över mig.
-
9
|Neemias 2:9|
När jag så kom till ståthållarna i landet på andra sidan floden, gav jag dem konungens brev. Och konungen hade sänt med mig härhövitsmän och ryttare.
-
-
Sugestões
Clique para ler Gênesis 28-30
09 de janeiro LAB 375
NEARER MY GOD TO THEE
Gênesis 28-30
Você tem lido a Bíblia diariamente? Você sabe o que o hábito da leitura diária da Bíblia pode fazer na sua vida? Depois que você termina de ler o Livro Sagrado, sente vontade de louvar a Deus?
Ao longo da história, por muito tempo, somente os homens escreviam hinos cristãos. Mas, aos poucos, as mulheres também passaram a poetizar. Atualmente, o universo gospel tem muitas boas músicas escritas por mulheres que se consagram a Deus e O serviram. Uma dessas canções mais conhecidas em todo o mundo vem de um poema escrito por Sarah Flower Adams (1805-1848).
Num belo dia, no ano de 1841, enquanto Sarah estava estudando sua Bíblia, ficou muito impressionada com a história da visão de Jacó, que está na leitura de hoje. Ela identificou-se com Jacó, que precisava muito de Deus quando esteve em Betel e sonhou com a escada que alcançava o Céu, cheia de anjos que subiam e desciam. Então, inspirada naquela passagem bíblica, Sarah resolveu escrever alguns versos e estrofes, que mais tarde se tornariam conhecidos no mundo inteiro.
A tradição aponta um lugar na Jordânia, chamado Bira, como sendo o possível local onde Jacó recebeu seu sonho revelador. E muitos cristãos que já visitaram esse memorial palestino, pararam ali e cantaram o hino que Lowell Manson compôs com os versos da senhora Adams. É impressionante e inspirador! Ela evocou uma das experiências espirituais mais significativas da vida de Jacó e a traduziu em palavras que têm sido um grande auxílio para a alegria de muitos cristãos.
O fruto dessa devoção também tem sido confortador para crentes em situações de sofrimento. Você lembra do terrível desastre que aconteceu com o transatlântico “Titanic”, quando mais de mil pessoas foram agonizadas à morte? Era a viagem inaugural daquele navio. Grandes personagens estavam a bordo. Nele, viajava também, um grupo de peregrinos, cristãos europeus, em busca de uma nova terra (USA). Enquanto aquela grande embarcação estava soçobrando, no momento em que eles estavam para entrar num estado de pânico geral, a orquestra de bordo começou a tocar a melodia que havia sido colocada na letra de Sarah Adams. Logo em seguida, o espetáculo foi comovedor. Vários tripulantes que, por crerem na Bíblia, eram tementes a Deus, à medida que o navio afundava, passaram a cantar “Nearer my God to Thee, nearer to thee...” de mãos dadas, até o fim da vida!
Esse é o belo fruto produzido na vida de quem se aprofunda no conhecimento da Palavra de Deus. É o desejo de sempre seguir cantando: “Mais perto quero estar, meu Deus de Ti.”
Esteja mais perto de Deus hoje!
Valdeci Júnior
Fátima Silva