-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
11
|Neemias 1:11|
Ack Herre, låt ditt öra akta på din tjänares bön, ja, på vad dina tjänare bedja, de som vilja frukta ditt namn; låt nu din tjänare vara lyckosam och låt honom finna barmhärtighet inför denne man.» Jag var då munskänk hos konungen.
-
1
|Neemias 2:1|
I månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, vid ett tillfälle då vin stod framsatt för konungen, tog jag vinet och gav det åt honom. Och jag hade icke förr visat mig sorgsen inför honom;
-
2
|Neemias 2:2|
men nu sade konungen till mig: »Varför ser du så sorgsen ut? Du är ju icke sjuk; du måste hava någon hjärtesorg.» Då blev jag övermåttan häpen.
-
3
|Neemias 2:3|
Och jag sade till konungen: »Må konungen leva evinnerligen! Skulle jag icke se sorgsen ut, då den stad där mina fäders gravar äro ligger öde och dess portar äro förtärda av eld?»
-
4
|Neemias 2:4|
Konungen sade till mig: »Vad är det då du begär?» Då bad jag en bön till himmelens Gud
-
5
|Neemias 2:5|
och sade till konungen: »Om det så täckes konungen, och om du finner behag i din tjänare, så beder jag att du ville låta mig fara till Juda, till den stad där mina fäders gravar äro, på det att jag åter må bygga upp den.»
-
6
|Neemias 2:6|
Då frågade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid hans sida: »Huru länge kan din resa räcka, och när kan du komma tillbaka?» Då det nu alltså täcktes konungen att låta mig fara, uppgav jag för honom en bestämd tid.
-
7
|Neemias 2:7|
Och jag sade till konungen: »Om det så täckes konungen, så må brev givas mig till ståthållarna i landet på andra sidan floden, att de låta mig fara därigenom, till dess jag kommer till Juda,
-
8
|Neemias 2:8|
så ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga skogsparken, att han låter mig få virke för att därmed timra upp portarna till borgen som hör till templet, ävensom virke till stadsmuren, så ock till det hus där jag själv skall hava min bostad.» Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds goda hand var över mig.
-
9
|Neemias 2:9|
När jag så kom till ståthållarna i landet på andra sidan floden, gav jag dem konungens brev. Och konungen hade sänt med mig härhövitsmän och ryttare.
-
-
Sugestões
Clique para ler 1 Samuel 17-19
28 de março LAB 453
SAUL PROFETIZOU NU?
1Samuel 17-19
Da mesma forma que ontem, hoje também quero explicar uma passagem bíblica de difícil interpretação. Uma ouvinte da nossa rádio, que está acostumada a ouvir nosso serviço de áudio, nos escreveu lá de Jandaia do Sul, PR, para fazer uma pergunta pertinente a uma passagem bíblica que está na leitura de hoje. Eis a questão:
“Gostaria que me explicassem a mensagem do capítulo 19:l9-24 de 1Samuel. O que quer dizer o rei ir profetizando por todo o caminho e chegando na casa dos profetas, tirou a roupa e profetizou o dia inteiro e a noite inteira? O que significa o fato de ele ter ficado nu?”
Responderei a pergunta dela aqui, porque esse pode ser o questionamento de outras pessoas também. E é um prazer esclarecer as dúvidas dos amigos e irmãos que sejam participantes desse nosso ministério de comentários bíblicos.
Essa pessoa questiona sobre algo realmente curioso, mas não tão problemático. O primeiro passo para entender essa passagem é lê-la em pelo menos cinco versões diferentes da Bíblia. E aqui, há alguns preâmbulos dos quais não podemos nos esquecer:
1. A casa dos profetas era o seminário da época.
O comentário bíblico SDABC nos explica que a expressão original hebraica pode indicar vários modos, como: maltrapilho, vestido de maneira pobre, vestido com uma só roupa ou tendo tirado o manto. Essas diferentes formas de traduzir o mesmo termo original estão em nossas versões para a língua portuguesa nas seguintes passagens: (Jó 1:21; 22: 6; 24: 7, 10; Isaías 58:7; 20:2).
2. “Tirar a roupa” pode não significar “tirar TODA a roupa”.
Pelo costume da época e o contexto da narração, é muito provável que Saul tenha tirado o seu manto real e permanecido somente com sua roupa comum. Existia a túnica interna que era uma prenda interior usada somente dentro de casa. Na rua, o manto exterior ou a capa era apenas jogado por cima. Despojado de seu manto real, talvez Saul ficou vestido à semelhança de um dos alunos da escola dos profetas.
Nessa ocasião, é provável que o Espírito Santo tenha se apossado de Saul, pessoalmente, pela última vez. A história dele nos mostra o fato de que se alguém é um representante de Deus hoje, não significa ter, para sempre garantida, sua salvação. E é exatamente por isso que devemos vigiar e orar sempre, pois enquanto vivermos aqui, estaremos correndo o risco da apostasia.
Mas em Cristo podemos todas as coisas! Portanto, apelo a você para que estude a Bíblia por dois motivos: para que cresça em informações e no relacionamento para com seu bondoso e cuidadoso Deus. Você será o beneficiado!
Valdeci Júnior
Fátima Silva