-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
1
|Ester 2:1|
Efter en tids förlopp, sedan konung Ahasveros' vrede hade lagt sig, tänkte han åter på Vasti och vad hon hade gjort, och vad som var beslutet om henne.
-
2
|Ester 2:2|
Då sade konungens män som betjänade honom: »Må man för konungens räkning söka upp unga och fagra jungfrur,
-
3
|Ester 2:3|
och må konungen i sitt rikes alla hövdingdömen förordna vissa män som samla tillhopa alla dessa unga och fagra jungfrur till fruhuset i Susans borg och överlämna dem åt konungens hovman Hege, kvinnovaktaren, och man give dem vad nödigt är till deras beredelse.
-
4
|Ester 2:4|
Och den kvinna som konungen finner behag i blive drottning i Vastis ställe.» Detta tal behagade konungen, och han gjorde så.
-
5
|Ester 2:5|
I Susans borg fanns då en judisk man som hette Mordokai, son till Jair, son till Simei, son till Kis, en benjaminit;
-
6
|Ester 2:6|
denne hade blivit bortförd från Jerusalem med de fångar som fördes bort tillsammans med Jekonja, Juda konung, när denne fördes bort av Nebukadnessar, konungen i Babel.
-
7
|Ester 2:7|
Han var fosterfader åt Hadassa, som ock kallades Ester, hans farbroders dotter; ty hon hade varken fader eller moder. Hon var en flicka med skön gestalt, fager att skåda; och efter hennes faders och moders död hade Mordokai upptagit henne såsom sin egen dotter.
-
8
|Ester 2:8|
Då nu konungens befallning och påbud blev kunnigt, och många unga kvinnor samlades tillhopa till Susans borg och överlämnades åt Hegai, blev ock Ester hämtad till konungshuset och överlämnad åt kvinnovaktaren Hegai.
-
9
|Ester 2:9|
Och flickan behagade honom och fann nåd inför honom; därför skyndade han att giva henne vad nödigt var till hennes beredelse, så ock den kost hon skulle hava, ävensom att giva henne från konungshuset de sju tärnor som utsågos åt henne. Och han lät henne med sina tärnor flytta in i den bästa delen av fruhuset.
-
10
|Ester 2:10|
Men om sitt folk och sin släkt hade Ester icke yppat något, ty Mordokai hade förbjudit henne att yppa något därom.
-
-
Sugestões
Clique para ler Marcos 1-3
13 de outubro LAB 652
CYRUS MCCORMICK
Mateus 27-28
Somos pais. E sabemos que, como seres humanos, nós pais falhamos. Não somos perfeitos. Há um anseio por um pai perfeito. Mas será que ele existe? Para pensarmos sobre isto, quero destacar Mateus 28:20: “Eu estarei com vocês até o fim dos tempos”, e contar-lhe a seguinte história, que li num material que foi escrito para infantes que ainda dependem dos seus pais.
Com 22 anos de idade, Cyrus observava como seu pai, Robert McCormick, conferia cada porca e parafuso, casa roda, garra e correia da nova colheitadeira. As seis foices montadas numa barra de madeira reluziam naquela manhã ensolarada.
- Ela está pronta para rodar! – disse o Pastor McCormick.
Os cavalos esforçavam-se puxando a máquina vagarosamente pelo campo de grãos dourados. As garras pegavam os retos e fortes talos de trigo e os puxavam contra a faca.
- Olhe como vai! – Cyrus gritou.
- O verdadeiro teste está pela frente – disso o pai quando eles se aproxiamaram de um trecho do campo inclinado pelo vento.
Cyrus prendeu a respiração quando as foices passaram sobre os talos quebrados dos grãos espremendo-os sobre o chão.
- A coisa é um fracasso! – disse Robert McCormick, muito nervoso, sacudindo as rédeas dos cavalos, e trazendo a colheitadeira à cocheira. – Há vinte anos estou tentando fazer uma colheitadeira e sempre acaba como esta, um fracasso! Eu estou acabado.
- Mas, pai – objetou Cyrus – Ela cortou bem no início.
- E que adianta isto? – revidou o pai . – Nenhuma colheitadeira pode ser contada como um sucesso a menos que ela corte bem, chova ou faça sol, colhendo talos eretos ou grãos derrubados. Você não pode ter um campo feito sob medida. Você deveria saber disto, Cyrus.
- Sim, pai – respondeu Cyrus – mas eu ainda acho que deve haver uma maneira. Eu gostaria de tentar.
- Vá em frente – suspirou o pai, sacudindo os ombros. – Eu ficaria orgulhoso se meu filho tivesse sucesso onde fracassei.
Três anos depois, em 1834, Cyrus obteve sua patente para uma colheitadeira que trabalhava com sol ou chuva, com talos eretos ou grãos derrubados, em terra plana ou acidentada.
A vida, como os campos de cereais, não é feita sob medida. Há tempos agitados e dias chuvosos. Para ter sucesso, precisamos mais que um Deus de tempo bom. Necessitamos de um Deus para todas as estações. Alguém que pode erguer-nos quando estamos tortos e quebrados. Alguém que pode ajudar-nos quando estamos derrotados.
“Eu sou esta espécie de Deus”, disse Jesus, com Seu gesto estampado nos dois capítulos propostos para a leitura bíblica de hoje.
Leia!
Fonte: Dorothy E. Watts, Inspiração Juvenil 2003, “Meu Herói de Cada Dia”, 47.
Valdeci Júnior
Fátima Silva