-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
11
|Daniel 6:11|
När männen nu skyndade till, funno de Daniel bedjande och åkallande sin Gud.
-
12
|Daniel 6:12|
Därefter gingo de till konungen och frågade honom angående det kungliga förbudet: »Har du icke låtit sätta upp ett förbud, av det innehåll att vilken som helst som under trettio dagar vänder sig med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?» Konungen svarade och sade: »Jo, och det påbudet står fast efter Mediens och Persiens oryggliga lag.»
-
13
|Daniel 6:13|
Då svarade de och sade till konungen: »Daniel, en av de judiska fångarna, aktar varken på dig eller på det förbud som du har låtit sätta upp, utan förrättar sin bön tre gånger om dagen.»
-
14
|Daniel 6:14|
När konungen hörde detta, blev han mycket bedrövad och gjorde sig bekymmer över huru han skulle kunna rädda Daniel; ända till solnedgången mödade han sig med att söka en utväg att hjälpa honom.
-
15
|Daniel 6:15|
Då skyndade männen till konungen och sade till honom: »Vet, o konung, att det är en Mediens och Persiens lag att intet förbud och ingen förordning som konungen utfärdar kan återkallas.»
-
16
|Daniel 6:16|
Då lät konungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen och konungen talade till Daniel och sade: »Din Gud, den som du så oavlåtligen dyrkar, han må rädda dig.»
-
17
|Daniel 6:17|
Och man förde fram en sten och lade den över gropens öppning, och konungen förseglade den med sitt eget och med sina stormäns signet, för att ingen förändring skulle kunna göras i det som nu hade skett med Daniel.
-
18
|Daniel 6:18|
Därefter gick konungen hem till sitt palats och tillbragte hela natten under fasta och lät inga kvinnor komma inför sig; och sömnen flydde honom.
-
19
|Daniel 6:19|
Sedan om morgonen, när det dagades, stod konungen upp och gick med hast till lejongropen.
-
20
|Daniel 6:20|
Och när han hade kommit nära intill gropen, ropade han på Daniel med ängslig röst; konungen talade till Daniel och sade: »Daniel, du den levande Gudens tjänare, har väl din Gud, den som du så oavlåtligen dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?»
-
-
Sugestões
Clique para ler 2 Samuel 22-24
09 de abril LAB 465
MUITO MAIS IMPORTANTE
2Samuel 22-24
Ao fazer sua leitura de hoje, você irá se deparar com assuntos variados, mas que são muito importantes. Então, o que teríamos para destacar dos capítulos 22-24 de 2Samuel?
Quanto ao capítulo 22, não vou comentar muito sobre ele porque trata de música. E música não se discute, música se canta. Já se deparou com aquele tipo de gente que gosta de ficar fazendo confusão num copo d’água, aí pega as músicas religiosas, gospel, músicas boas (a hinódia que fala de Jesus) para querer separar, segundo o gosto pessoal, é óbvio, as músicas que seriam supostamente boas das que seriam supostamente ruins? Existem pessoas que, com esse tipo de julgamento, malham as supostas músicas ruins, dizendo que se trata de uma discussão teológica! Mas quem disse que a Bíblia se preocupa com isso? Ela coloca a música em suas páginas e pronto; não fica discutindo se determinado estilo musical seria ruim ou não. Afinal, por ser uma questão de cultura, legenda e cultura, música é igual nariz - cada um tem o seu. E o que se faz com um nariz? Usa-se para respirar! Então, mergulhe nessa letra poética linda de Davi, porque música não se discute, se usa.
Sobre o capítulo 23, também não tenho muito o que comentar. Nele, encontramos as últimas palavras de Davi. E olha, se alguém como Davi disse tantas palavras boas, imagine o que podemos encontrar de proveitoso nas suas últimas memoráreis e mais importantes palavras. Só coisas boas, de forma superior. É de alto nível - do destino que encontram aqueles que dedicam sua vida a trabalhar para Deus como Davi o fez. Já imaginou você poder olhar para sua vida como um todo e poder dizer como ele: “A minha casa está de bem com Deus. Ele fez uma aliança eterna comigo, firmada e garantida em todos os aspectos.” Quer participar dessa benção? Entregue-se a Deus, como Davi fez, com a vida dele. Desfrute de um relacionamento cheio de significado e das maravilhas que Ele dá.
Do último capítulo, creio que o maior destaque é ver que esse livro fecha com chave de ouro, na adoração a Deus, tendo, como último ato, a construção de um altar de adoração para o Senhor. Portanto, a Deus seja toda honra e glória!
O que eu desejo a você é que sua vida seja uma entrega, uma oferta de cheiro suave ao Senhor Jeová. No final das contas, o seu viver vai durar eternamente no sentido de continuar sendo um testemunho cristão que poderá levar muitas outras pessoas para Cristo, no sentido último e mais importante de honrar o nome dEle.
Valdeci Júnior
Fátima Silva