-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
1
|Daniel 6:1|
Darejaves fann för gott att sätta över riket ett hundra tjugu satraper, för att sådana skulle finnas överallt i riket.
-
2
|Daniel 6:2|
Och över dem satte han tre furstar, av vilka Daniel var en; inför dessa skulle satraperna avlägga räkenskap, så att konungen icke lede något men.
-
3
|Daniel 6:3|
Men Daniel gjorde sig bemärkt framför de andra furstarna och satraperna, ty en övermåttan hög ande var i honom, och konungen var betänkt på att sätta honom över hela riket.
-
4
|Daniel 6:4|
Då sökte de andra furstarna och satraperna att finna någon sak mot Daniel i det som angick riket. Men de kunde icke finna någon sådan sak eller något som var orätt, eftersom han var trogen i sin tjänst; ingen försummelse och intet orätt var att finna hos honom.
-
5
|Daniel 6:5|
Då sade männen: »Vi lära icke finna någon sak mot denne Daniel, om vi icke till äventyrs kunna finna en sådan i hans gudsdyrkan.»
-
6
|Daniel 6:6|
Därefter skyndade furstarna och satraperna in till konungen och sade till honom så: »Må du leva evinnerligen, konung Darejaves!
-
7
|Daniel 6:7|
Alla rikets furstar, landshövdingarna och satraperna, rådsherrarna och ståthållarna hava rådslagit om att en kunglig förordning borde utfärdas och ett förbud stadgas, av det innehåll att vilken som helst som under trettio dagar vänder sig med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen.
-
8
|Daniel 6:8|
Så låt nu, o konung, härom utfärda ett förbud och sätta upp en skrivelse, som efter Mediens och Persiens oryggliga lag icke kan återkallas.»
-
9
|Daniel 6:9|
I överensstämmelse härmed lät då konung Darejaves sätta upp en skrivelse och utfärda ett förbud.
-
10
|Daniel 6:10|
Men så snart Daniel hade fått veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus, varest han i sin övre sal hade fönster som voro öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han tre gånger om dagen ned på sina knän och bad och tackade sin Gud, såsom han förut hade plägat göra.
-
-
Sugestões

Clique para ler João 14-15
02 de novembro LAB 672
PREDIÇÕES
João 12-13
Pode predizer o que vou escrever para que você leia, nesta mesma data, no ano que vem? Falando em predição anual, lembra-se daquelas besteiras que acontecem a cada fim e começo de ano, nos grandes canais midiáticos, através do convite a especuleiros de toda laia, que se apresentam diante do público querendo predizer o que acontecerá no ano que começa? Dá até raiva. Só falam o óbvio.
Eu queria ver um desses prevendo para onde o mercado de ações iria pender-se. Já viu a ansiedade de quem depende demais das ações de bolsas de valores nas quais investe? Esse tipo de acionistas é composto de um grupo de pessoas que olham frequentemente aos peritos e aos comerciantes experientes para suas predições em como o mercado tenderá. Predições? Alguém pode prever alguma coisa?
Se predizer fosse tão fácil assim, os vestibulares mais concorridos seriam para preditologia, os maiores estabelecimentos comerciais seriam ocupados por predizentes diante de filas de pessoas querendo passar o cartão de crédito para tirar uma lasquinha de predição, os mais respeitados homens da sociedade seriam os preditólogos. Quase somos tentados a pensar: “seria tãããão útil...”. Mas essa utopia da predição não passa de uma perdição. Balela.
Apesar de ser ilusão, é também algo que alimenta o deleite da imaginação: poder adivinhar o que acontecerá(ria) nos futuros próximo, médio e longínquo. Fale a verdade: não é bom, dar um pitaco acertado, ou, pelo menos, deixar a criatividade da cachola viajar na maionese? É, no mínimo, prazeroso. E, no máximo, prejudicialmente maléfico.
Mas a predição em si não é má. Você gostaria de encontrar-se com alguém que realmente tem a capacidade de predizer o futuro? Então, ajeite-se no seu assento, por que vou apresentar-lhe esse poderoso. E antes que seja-lhe revelado, você já pode perfeitamente predizer de onde ele vem. Sim! Da leitura de hoje (João 12-13). A diferença, é que esse predizente é real, e suas predições são verdadeiras e podem ser todas boas.
No primeiro evento narrado pelo capítulo 12 Jesus faz uma predição sobre o seu sepultamento e seu destino após a morte. Na “Entrada Triunfal” há uma seqüências de predições desde simples (sobre o jumentinho) a complexas (sobre o ano 70) (cf. Mateus 21; Marcos 11; Lucas 19). A partir do verso 20, Jesus prediz sua morte, apesar da incredulidade dos Judeus logo a seguir. Ao lavar os pés dos discípulos, Ele prevê que será traído e que Pedro o negará.
E tudo se cumpriu.
Sabe qual é o lado bom da História? Cristo está nela, com total controle. Seu destino pode ser seguro. Sem incertezas nem medos, pois, amando-lhe, Ele sabe de tudo.
Valdeci Júnior
Fátima Silva