-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
3
|Daniel 6:3|
Men Daniel gjorde sig bemärkt framför de andra furstarna och satraperna, ty en övermåttan hög ande var i honom, och konungen var betänkt på att sätta honom över hela riket.
-
4
|Daniel 6:4|
Då sökte de andra furstarna och satraperna att finna någon sak mot Daniel i det som angick riket. Men de kunde icke finna någon sådan sak eller något som var orätt, eftersom han var trogen i sin tjänst; ingen försummelse och intet orätt var att finna hos honom.
-
5
|Daniel 6:5|
Då sade männen: »Vi lära icke finna någon sak mot denne Daniel, om vi icke till äventyrs kunna finna en sådan i hans gudsdyrkan.»
-
6
|Daniel 6:6|
Därefter skyndade furstarna och satraperna in till konungen och sade till honom så: »Må du leva evinnerligen, konung Darejaves!
-
7
|Daniel 6:7|
Alla rikets furstar, landshövdingarna och satraperna, rådsherrarna och ståthållarna hava rådslagit om att en kunglig förordning borde utfärdas och ett förbud stadgas, av det innehåll att vilken som helst som under trettio dagar vänder sig med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen.
-
8
|Daniel 6:8|
Så låt nu, o konung, härom utfärda ett förbud och sätta upp en skrivelse, som efter Mediens och Persiens oryggliga lag icke kan återkallas.»
-
9
|Daniel 6:9|
I överensstämmelse härmed lät då konung Darejaves sätta upp en skrivelse och utfärda ett förbud.
-
10
|Daniel 6:10|
Men så snart Daniel hade fått veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus, varest han i sin övre sal hade fönster som voro öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han tre gånger om dagen ned på sina knän och bad och tackade sin Gud, såsom han förut hade plägat göra.
-
11
|Daniel 6:11|
När männen nu skyndade till, funno de Daniel bedjande och åkallande sin Gud.
-
12
|Daniel 6:12|
Därefter gingo de till konungen och frågade honom angående det kungliga förbudet: »Har du icke låtit sätta upp ett förbud, av det innehåll att vilken som helst som under trettio dagar vänder sig med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?» Konungen svarade och sade: »Jo, och det påbudet står fast efter Mediens och Persiens oryggliga lag.»
-
-
Sugestões
Clique para ler Atos 4-6
06 de novembro LAB 676
ATOS CRISTÃOS
Atos 01-03
“Os Atos dos Apóstolos, um livro de vital importância do Novo Testamento, mostram o modelo divino para o governo da igreja, os princípios para o reavivamento e a obra missionária, e a fé que enfrenta a oposição e a perseguição”. Charles Caldewell Ryrie é quem diz isto, ao capturar os pontos essenciais desta história da igreja primitiva. Este ThD argumenta que é importante que estes “atos” importantes sejam-nos trazidos à luz, não de uma maneira superficial, mas, a partir de uma leitura atentiva e profunda. A referencia especial dos atos deste livro é, acima dos apóstolos, ao Espírito Santo.
Mas a importância do livro de Atos é, também, doutrinária. Nele, encontram-se as sementes das doutrinas desenvolvidas posteriormente nas epístolas – sementes que germinaram como vidas transformadas. As doutrinas do livro de Atos podem ser vistas mais nas ações cotidianas do que em declarações sistematizadas. É a teoria colocada em prática, e não a prática da teoria. Isto é bom, pois fica assim demonstrado o que o ser humano pode fazer com o poder do Salvador ressuscitado (Charles Ryrie, The Acts of the Apostles, Illinois, Chicago, EUA, Moody Bible Institute, 1961).
Indo mais além, podemos dizer que, na realidade, trata-se do relato da continuação daquelas coisas que o Senhor Jesus começara a fazer aqui na Terra, e que as continuou fazendo, como o cabeça da Igreja. Como somos cristãos, numa prática cristã, levantando a bandeira do cristianismo, nosso corporativismo eclesiástico tem tudo a ver com tais realidades do livro de Atos. E como a igreja é composta de pessoas, o livro de Atos tem tudo a ver com você. É um livro para a igreja cristã em qualquer época. Seus personagens podem refletir qualquer cristão, inclusive, você, um discípulo de Cristo.
Não identificar-se com o livro de Atos seria não identificar-se com o próprio cristianismo. E nisto está o prazer em ter contato com o livro de Atos. Afinal, é prazer servir a Cristo, não é mesmo? Cantar esta canção - “É Prazer Servir A Cristo” – é quase que poder entrar no altissonante clima de animação que envolvia aquelas pessoas do livro de Atos. Gosto muito desta letra.
“É prazer servir a Cristo Nesta vida terreal; Enche a vida de louvores, De alegria divinal!
“Há prazer na vida por Jesus, E afasta o coração do mal. Cada instante é prazer Sob a mão do Seu poder; No viver com Cristo Há prazer real.
“É prazer servir a Cristo, Sobrepuja toda dor, Pois maiores sofrimentos Suportou o Salvador.
“É prazer servir a Cristo, Alegria perenal, Pois expulsa as trevas d"alma Com a luz celestial.”
(Hinário Adventista do Sétimo Dia, 220).
Valdeci Júnior
Fátima Silva