-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
28
|Daniel 4:28|
Medan ordet ännu var i konungens mun, kom en röst från himmelen: »Dig, konung Nebukadnessar, vare det sagt: Ditt rike har blivit taget ifrån dig;
-
29
|Daniel 4:29|
du skall bliva utstött från människorna och nödgas bo ibland markens djur och äta gräs såsom en oxe; och sju tider skola så gå fram över dig, till dess du besinnar att den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill.»
-
30
|Daniel 4:30|
I samma stund gick det ordet i fullbordan på Nebukadnessar; han blev utstött från människorna och måste äta gräs såsom en oxe, och av himmelens dagg vättes hans kropp, till dess att hans hår växte och blev såsom örnfjädrar, och till dess att hans naglar blevo såsom fågelklor.
-
31
|Daniel 4:31|
Men när tiden var förliden, upplyfte jag, Nebukadnessar, mina ögon till himmelen och fick åter mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever evinnerligen, honom vilkens välde är ett evigt välde, och vilkens rike varar från släkte till släkte,
-
32
|Daniel 4:32|
honom mot vilken alla som bo på jorden äro att akta såsom intet, ty han gör vad han vill både med himmelens här och med dem som bo på jorden, och ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: »Vad gör du?»
-
33
|Daniel 4:33|
Så fick jag då på den tiden åter mitt förstånd, och jag fick tillbaka min härlighet och glans, mitt rike till ära; och mina rådsherrar och stormän sökte upp mig. Och jag blev åter insatt i mitt rike, och ännu större makt blev mig given.
-
34
|Daniel 4:34|
Därför prisar nu jag, Nebukadnessar, och upphöjer och ärar himmelens konung, ty alla hans gärningar äro sanning, och hans vägar äro rätta, och dem som vandra i högmod kan han ödmjuka.
-
1
|Daniel 5:1|
Konung Belsassar gjorde ett stort gästabud för sina tusen stormän och höll dryckeslag med de tusen.
-
2
|Daniel 5:2|
Medan nu Belsassar var under vinets välde, befallde han att man skulle bära fram de kärl av guld och silver, som hans fader Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem; ur dem skulle så konungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur dricka.
-
3
|Daniel 5:3|
Då bar man fram de gyllene kärl som hade blivit tagna ur tempelsalen i Guds hus i Jerusalem; och konungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur drucko ur dem.
-
-
Sugestões
Clique para ler 1 Coríntios 5-7
21 de novembro LAB 691
NOSSO SENTIDO EXISTENCIAL
Coríntios 01-04
Quando o cristão se torna consciente de onde está e da razão de estar onde está, sua vida passa a ter sentido. Geralmente, a vida de um cristão não é destruída por grandes assolações, mas sim, por picuinhas. Este poderia ser um outro título dado ao livro de Coríntios: “Picuinhas”. E o grande erudito Paulo amava tanto aqueles cristãos de Corinto, ao ponto de parar para dar-lhes atenção àqueles detalhes que para um doutor não muito altruísta, seriam de somenos importância. Mas quando um pai pára suas atividades complexas de um homem e suja-se na areia do quintal para fazer estradinhas e pontezinhas com seu filho, não está entretendo-se, está dando a um novo ser, à próxima geração, o rumo certo da superação vitoriosa da existência. Cristão, onde você está? Por quê?
“Irmãos, em nome de nosso Senhor Jesus Cristo, suplico a todos vocês que concordem uns com os outros no que falam, para que não haja diversões entre vocês; antes, que todos estejam unidos num só pensamento e num só parecer (1Coríntios 1:10)”. Cristianismo é, acima de tudo, a busca pelo significado da vida, cujas respostas dão direção certa à mesma. Isto acontece apenas quando idéias, conceitos e valores se harmonizam. A semente da união nasce no solo que une todas as mentes em uma só. Portanto, devemos nos entender nas idéias controversas. Mas como?
“Mas Deus o revelou a nós por meio do Espírito. O Espírito sonda todas as coisas, até mesmo as coisas mais profundas de Deus. Pois, quem conhece os pensamentos do homem, a não ser o espírito do homem que nele está? Da mesma forma, ninguém conhece os pensamentos de Deus, a não ser o Espírito de Deus (2:10-11)”. Somente com a ajuda de Deus, é que podemos entender a revelação. Se antes, com humildade, nos dispomos a nos unir, sem querer impor, uns sobre os outros, nossas próprias idéias, em Deus, encontramos a verdade. E isto é possível?
“Vocês não sabem que são santuário de Deus e que o Espírito de Deus habita em vocês? Se alguém destruir o santuário de Deus, Deus o destruirá; pois o santuário de Deus, que são vocês, é sagrado (3:16-17)”. Por nós mesmos, é praticamente impossível sublimarmos harmonicamente em conhecimento, pois nosso coração é mal. O Espírito Santo quer habitar em nós. É Ele quem faz a obra em nós. Para quê?
“Portanto, que todos nos considerem como servos de Cristo e encarregados dos mistérios de Deus. O que se requer destes encarregados é que sejam fiéis (4:1-2)”. O objetivo final é sermos co-participantes do trabalho de Deus.
Isso dá sentido à nossa existência.
Valdeci Júnior
Fátima Silva