-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
6
|Ester 8:6|
Ty huru skulle jag kunna uthärda att se den olycka, som eljest träffade mitt folk? Ja, huru skulle jag kunna uthärda att se mina landsmän förgöras?»
-
7
|Ester 8:7|
Då sade konung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokai: »Se, Hamans hus har jag givit åt Ester, och han själv har blivit upphängd på en påle, därför att han ville bära hand på judarna.
-
8
|Ester 8:8|
Men utfärden nu ock I en skrivelse angående judarna i konungen namn, såsom I finnen för gott, och beseglen den med konungens ring. Ty en skrivelse, som är utfärdad i konungens namn och beseglad med konungens ring, kan icke återkallas.»
-
9
|Ester 8:9|
Så blevo nu strax konungens sekreterare tillkallade, på tjugutredje dagen i tredje månaden, det är månaden Sivan, och en skrivelse, alldeles sådan som Mordokai ville, utfärdades till judarna och till satraperna, ståthållarna och furstarna i hövdingdömena, från Indien ända till Etiopien, ett hundra tjugusju hövdingdömen, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess tungomål, jämväl till judarna med deras skrift och på deras tungomål.
-
10
|Ester 8:10|
Han utfärdade skrivelsen i konung Ahasveros' namn och beseglade den med konungens ring. Därefter kringsände han brev med ilbud till häst, som redo på kungliga travare från stuterierna,
-
11
|Ester 8:11|
att konungen tillstadde judarna i var särskild stad att församla sig till försvar för sitt liv och att i vart folk och hövdingdöme utrota, dräpa och förgöra alla väpnade skaror, som angrepe dem, ävensom barn och kvinnor, varvid deras ägodelar såsom byte skulle givas till plundring,
-
12
|Ester 8:12|
detta på en och samma dag i alla konung Ahasveros' hövdingdömen, nämligen på trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar.
-
13
|Ester 8:13|
I skrivelsen stod, att i vart särskilt hövdingdöme ett påbud, öppet för alla folk, skulle utfärdas, som innehöll, att judarna skulle vara redo till den dagen att hämnas på sina fiender.
-
14
|Ester 8:14|
Och på grund av konungens befallning drogo ilbuden på de kungliga travarna skyndsamt och med hast åstad, så snart påbudet hade blivit utfärdat i Susans borg.
-
15
|Ester 8:15|
Men Mordokai gick ut från konungen i konungslig klädnad av mörkblått och vitt tyg och med en stor gyllene krona och en mantel av vitt och purpurrött tyg, under det att staden Susan jublade och var glad.
-
-
Sugestões
Clique para ler Jó 1-2
01 de junho LAB 518
HERANÇA FAMILIAR
JÓ 01-02
Como está sua família? Ela é importante para você? Ou seu emprego e sua prosperidade são mais importantes? Quando você está passando por dificuldades, sua família ainda continua sendo prioridade? Bem, você conhece a história de Jó, não conhece? E quando pensamos nesse personagem, automaticamente pensamos em sofrimento, porque ele foi alguém que sofreu muito.
Mas dê uma olhadinha no começo do livro de Jó e veja o quanto ele era próspero, antes que a calamidade batesse na sua porta. Paul T. Gibbs, em seu livro, diz: “Na parte norte da península arábica, a leste do rio Jordão e do Mar Morto, na terra de Edom, vive este homem de Uz. Com um grande séquito de servos que levam fardos em tempo de paz e armas em tempo de guerra, com sete mil carneiros que fornecem lã, carne e leite, com três mil camelos que carregam mercadorias para os mercados mundiais, com cinco mil juntas de bois que aram vastas áreas até o limiar do deserto, onde mesmo em nossos dias pululam fazendas e cidades – em meio a tanta abundância, Jó criou sua família de sete filhos e três filhas. Até que sobreviesse o revés, a existência de Jó foi suave.
“A vida de Jó tem sido um êxito no mais rigoroso sentido. Antes que a desgraça o alcançasse, a aprovação divina derramava luz e calor sobre sua vida. Aqueles foram dias de júbilo. ...Em harmonia com sua vida abençoada e as crenças tradicionais, ele antecipava uma velhice tranquila e uma morte pacífica” (Job and the Mysteries of Wisdom, págs. 12-13).
Esse texto resume bem sobre como era a vida do patriarca. Mas em Jó 1:4-5, ele demonstra reconhecer que a vida tem seus perigos e que as pessoas têm suas fraquezas. Percebemos que ele mesmo administrava sua riqueza. Ele se preocupava com seus filhos. Como um pai sábio, orava a Deus para que o nível de vida que possuíam não colocasse em risco a experiência religiosa deles. “Em meio das festividades de seus filhos, ele tremia cuidando que os filhos não desagradassem a Deus. Como sacerdote fiel do lar, oferecia sacrifícios individualmente para eles. Sabia do caráter ofensivo do pecado, e o pensamento de que seus filhos pudessem esquecer das reivindicações divinas, levou-o a Deus como intercessor em favor deles” (Comentário Bíblico SDABC, vol. 3, pág. 1140).
Atualmente, ainda existem filhos de pais ricos que recebem por herança a riqueza, mas não a piedade. Esta característica não tem como ser herdada, pois é proveniente do relacionamento pessoal com Deus. Mas como proteger a família dos perigos da abastança?
Ore a Deus e deixe a melhor herança!
Valdeci Júnior
Fátima Silva