-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
19
|Ester 9:19|
Därför fira judarna på landsbygden, de som bo i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar såsom en glädje-, gästabuds- och högtidsdag, på vilken de sända gåvor till varandra av den mat de hava tillagat.
-
20
|Ester 9:20|
Och Mordokai tecknade upp dessa händelser och sände skrivelser till alla judar i konung Ahasveros' hövdingdömen, både nära och fjärran,
-
21
|Ester 9:21|
och stadgade såsom lag för dem, att de alltid, år efter år, skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar,
-
22
|Ester 9:22|
eftersom det var på dessa dagar som judarna hade fått ro för sina fiender, och eftersom i denna månad deras bedrövelse hade blivit förvandlad till glädje och deras sorg till högtid. Därför skulle de fira dessa dagar såsom gästabuds- och glädjedagar, på vilka de skulle sända gåvor till varandra av den mat de hade tillagat, så ock skänker till de fattiga.
-
23
|Ester 9:23|
Och judarna antogo såsom sed, vad de nu hade begynt att göra, det varom Mordokai hade skrivit till dem --
-
24
|Ester 9:24|
detta eftersom agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars ovän, hade förehaft sitt anslag mot judarna till att förgöra dem och hade kastat
pur , det ärlott , till att plötsligt överfalla och förgöra dem;
-
25
|Ester 9:25|
varemot konungen, när han hade fått veta detta, hade givit befallning och utfärdat en skrivelse om att det onda anslag, som denne hade förehaft mot judarna, skulle vända tillbaka på hans eget huvud, så att han själv och hans söner hade blivit upphängda på pålen.
-
26
|Ester 9:26|
Fördenskull blevo dessa dagar kallade
purim efter ordetpur ; och fördenskull, i anledning av allt som stod i detta brev, och vad de själva härav hade sett, och vad som hade vederfarits dem,
-
27
|Ester 9:27|
stadgade judarna och antogo såsom orygglig sed för sig och sina efterkommande och för alla, som slöto sig till dem, att alltid, år efter år, fira dessa båda dagar, efter föreskriften om dem och på den för dem bestämda tiden,
-
28
|Ester 9:28|
och att dessa dagar skulle ihågkommas och firas i alla tider, i var släkt, i vart hövdingdöme och i var stad, så att dessa purimsdagar oryggligt skulle hållas bland judarna och deras åminnelse icke upphöra bland deras efterkommande.
-
-
Sugestões
Clique para ler 1 Crônicas 25-27
08 de maio LAB 494
G12 SIMPLES
1Crônicas 25-27
Hoje, quero convidar você a fazer parte de um G12 que seja menos confuso e controvertido que o sistema criado pelo pastor colombiano César Castellanos Dominguez. Permita-me comentar sobre um enquadramento que é direto de Deus, dentro do qual todo ser humano pode estar, sem burocracia nenhuma, mesmo que não seja visto pelas outras pessoas, mas sendo reconhecido diretamente pelo Senhor. Isso não é uma doutrina, mas apenas uma aplicação e que está relacionada a uma curiosidade que encontrei na leitura de hoje.
Se você der uma olhada em 1Crônicas 25, verá que ele fala das funções dos cantores e dos diferentes tipos de instrumentos que eles tocavam. Cada um tinha sua função bem distribuída e de uma maneira proporcional. Eram 288 cantores - esse total é uma divisão de 12 músicos em cada família. Como eram 24 famílias, 12 vezes 24 dá um total de 288 pessoas para executar a música do templo. Imagine, que lindo esse tanto de gente tocando, cantando, trabalhando no ministério da música!
Você lembra do quanto o número 12 é importante na Bíblia? Existiram as 12 tribos de Israel, os 12 apóstolos, as 12 portas da cidade; há os 12 fundamentos da nova Jerusalém, os 144 mil, que é um quadrado perfeito de 12, e por aí vai. Isso representa algo que Deus separa para usar de canal, de conduto, para conduzir Seu povo até Ele. As 12 tribos de Israel deveriam levar os demais povos do mundo antigo até Jeová. Os 12 espias deveriam levar os israelitas até a nova Canaã. Os 12 apóstolos deveriam levar o mundo do primeiro século até Jesus. As 12 portas da Cidade Santa deverão nos conduzir até o trono de Deus... E aí podemos ver também os 12 e mais 12 e muitos outros 12 músicos no final de 1Crônicas com o objetivo de, através do louvor, também proporcionarem uma aproximação entre os adoradores e Deus. Vemos que, com Deus, não há uma “lotação fechada”. A entrada é franca.
Mas alguém poderia pensar: “Para essa missão, Deus só tem 12 vagas.” Porém, quando Deus forma um grupo de 12, Ele franqueia outro. Quando fecha um grupo de 12, franqueia outro também. E mais 12 e mais 12... Se multiplicarmos isso por 12, teremos 144 mil.
Então, você quer ser um dos 12 de Deus? Que tal pertencer ao grupo dos 144 mil, que vão louvar, também, o Cordeiro de Deus, só que lá no Céu? Enquanto você estiver fazendo a leitura bíblica de hoje, pense nisso e fale sobre isso com Deus. Desde agora, imagine-se fazendo parte desse super coral! Vamos nos encontrar lá?
Valdeci Júnior
Fátima Silva