-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
19
|Ester 9:19|
Därför fira judarna på landsbygden, de som bo i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar såsom en glädje-, gästabuds- och högtidsdag, på vilken de sända gåvor till varandra av den mat de hava tillagat.
-
20
|Ester 9:20|
Och Mordokai tecknade upp dessa händelser och sände skrivelser till alla judar i konung Ahasveros' hövdingdömen, både nära och fjärran,
-
21
|Ester 9:21|
och stadgade såsom lag för dem, att de alltid, år efter år, skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar,
-
22
|Ester 9:22|
eftersom det var på dessa dagar som judarna hade fått ro för sina fiender, och eftersom i denna månad deras bedrövelse hade blivit förvandlad till glädje och deras sorg till högtid. Därför skulle de fira dessa dagar såsom gästabuds- och glädjedagar, på vilka de skulle sända gåvor till varandra av den mat de hade tillagat, så ock skänker till de fattiga.
-
23
|Ester 9:23|
Och judarna antogo såsom sed, vad de nu hade begynt att göra, det varom Mordokai hade skrivit till dem --
-
24
|Ester 9:24|
detta eftersom agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars ovän, hade förehaft sitt anslag mot judarna till att förgöra dem och hade kastat
pur , det ärlott , till att plötsligt överfalla och förgöra dem;
-
25
|Ester 9:25|
varemot konungen, när han hade fått veta detta, hade givit befallning och utfärdat en skrivelse om att det onda anslag, som denne hade förehaft mot judarna, skulle vända tillbaka på hans eget huvud, så att han själv och hans söner hade blivit upphängda på pålen.
-
26
|Ester 9:26|
Fördenskull blevo dessa dagar kallade
purim efter ordetpur ; och fördenskull, i anledning av allt som stod i detta brev, och vad de själva härav hade sett, och vad som hade vederfarits dem,
-
27
|Ester 9:27|
stadgade judarna och antogo såsom orygglig sed för sig och sina efterkommande och för alla, som slöto sig till dem, att alltid, år efter år, fira dessa båda dagar, efter föreskriften om dem och på den för dem bestämda tiden,
-
28
|Ester 9:28|
och att dessa dagar skulle ihågkommas och firas i alla tider, i var släkt, i vart hövdingdöme och i var stad, så att dessa purimsdagar oryggligt skulle hållas bland judarna och deras åminnelse icke upphöra bland deras efterkommande.
-
-
Sugestões
Clique para ler Jó 1-2
01 de junho LAB 518
HERANÇA FAMILIAR
JÓ 01-02
Como está sua família? Ela é importante para você? Ou seu emprego e sua prosperidade são mais importantes? Quando você está passando por dificuldades, sua família ainda continua sendo prioridade? Bem, você conhece a história de Jó, não conhece? E quando pensamos nesse personagem, automaticamente pensamos em sofrimento, porque ele foi alguém que sofreu muito.
Mas dê uma olhadinha no começo do livro de Jó e veja o quanto ele era próspero, antes que a calamidade batesse na sua porta. Paul T. Gibbs, em seu livro, diz: “Na parte norte da península arábica, a leste do rio Jordão e do Mar Morto, na terra de Edom, vive este homem de Uz. Com um grande séquito de servos que levam fardos em tempo de paz e armas em tempo de guerra, com sete mil carneiros que fornecem lã, carne e leite, com três mil camelos que carregam mercadorias para os mercados mundiais, com cinco mil juntas de bois que aram vastas áreas até o limiar do deserto, onde mesmo em nossos dias pululam fazendas e cidades – em meio a tanta abundância, Jó criou sua família de sete filhos e três filhas. Até que sobreviesse o revés, a existência de Jó foi suave.
“A vida de Jó tem sido um êxito no mais rigoroso sentido. Antes que a desgraça o alcançasse, a aprovação divina derramava luz e calor sobre sua vida. Aqueles foram dias de júbilo. ...Em harmonia com sua vida abençoada e as crenças tradicionais, ele antecipava uma velhice tranquila e uma morte pacífica” (Job and the Mysteries of Wisdom, págs. 12-13).
Esse texto resume bem sobre como era a vida do patriarca. Mas em Jó 1:4-5, ele demonstra reconhecer que a vida tem seus perigos e que as pessoas têm suas fraquezas. Percebemos que ele mesmo administrava sua riqueza. Ele se preocupava com seus filhos. Como um pai sábio, orava a Deus para que o nível de vida que possuíam não colocasse em risco a experiência religiosa deles. “Em meio das festividades de seus filhos, ele tremia cuidando que os filhos não desagradassem a Deus. Como sacerdote fiel do lar, oferecia sacrifícios individualmente para eles. Sabia do caráter ofensivo do pecado, e o pensamento de que seus filhos pudessem esquecer das reivindicações divinas, levou-o a Deus como intercessor em favor deles” (Comentário Bíblico SDABC, vol. 3, pág. 1140).
Atualmente, ainda existem filhos de pais ricos que recebem por herança a riqueza, mas não a piedade. Esta característica não tem como ser herdada, pois é proveniente do relacionamento pessoal com Deus. Mas como proteger a família dos perigos da abastança?
Ore a Deus e deixe a melhor herança!
Valdeci Júnior
Fátima Silva