-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
19
|Ester 9:19|
Därför fira judarna på landsbygden, de som bo i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar såsom en glädje-, gästabuds- och högtidsdag, på vilken de sända gåvor till varandra av den mat de hava tillagat.
-
20
|Ester 9:20|
Och Mordokai tecknade upp dessa händelser och sände skrivelser till alla judar i konung Ahasveros' hövdingdömen, både nära och fjärran,
-
21
|Ester 9:21|
och stadgade såsom lag för dem, att de alltid, år efter år, skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar,
-
22
|Ester 9:22|
eftersom det var på dessa dagar som judarna hade fått ro för sina fiender, och eftersom i denna månad deras bedrövelse hade blivit förvandlad till glädje och deras sorg till högtid. Därför skulle de fira dessa dagar såsom gästabuds- och glädjedagar, på vilka de skulle sända gåvor till varandra av den mat de hade tillagat, så ock skänker till de fattiga.
-
23
|Ester 9:23|
Och judarna antogo såsom sed, vad de nu hade begynt att göra, det varom Mordokai hade skrivit till dem --
-
24
|Ester 9:24|
detta eftersom agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars ovän, hade förehaft sitt anslag mot judarna till att förgöra dem och hade kastat
pur , det ärlott , till att plötsligt överfalla och förgöra dem;
-
25
|Ester 9:25|
varemot konungen, när han hade fått veta detta, hade givit befallning och utfärdat en skrivelse om att det onda anslag, som denne hade förehaft mot judarna, skulle vända tillbaka på hans eget huvud, så att han själv och hans söner hade blivit upphängda på pålen.
-
26
|Ester 9:26|
Fördenskull blevo dessa dagar kallade
purim efter ordetpur ; och fördenskull, i anledning av allt som stod i detta brev, och vad de själva härav hade sett, och vad som hade vederfarits dem,
-
27
|Ester 9:27|
stadgade judarna och antogo såsom orygglig sed för sig och sina efterkommande och för alla, som slöto sig till dem, att alltid, år efter år, fira dessa båda dagar, efter föreskriften om dem och på den för dem bestämda tiden,
-
28
|Ester 9:28|
och att dessa dagar skulle ihågkommas och firas i alla tider, i var släkt, i vart hövdingdöme och i var stad, så att dessa purimsdagar oryggligt skulle hållas bland judarna och deras åminnelse icke upphöra bland deras efterkommande.
-
-
Sugestões
Clique para ler Isaías 1-4
23 de julho LAB 570
INICIANDO ISAÍAS
Isaías 01-04
Estou muito feliz, pois hoje estamos dando início à leitura de um dos livros mais lindos da Bíblia. Com uma teologia profunda, apresenta-se a mim, e a você também, o livro de Isaías. Eu gosto muito do livro de Isaías. Com certeza, é um grande livro, em todos os aspectos.
Acho que uma postura muito importante que o leitor deve ter ao sentar-se para ler esse livro, é estar atinado para as seguintes descobertas:
• Situar as profecias do livro em seu contexto histórico
• Descobrir, onde for possível, a intenção messiânica de Isaías
• Definir a contribuição que o livro de Isaías pode dar para o desenvolvimento da teologia bíblica.
Para lograr estas assimilações, não é preciso ser teólogo. Qualquer pessoa disposta a ser um estudioso dedicado poderá fazer isso. Para começar, vou ajudar-lhe hoje, com os quatro primeiros capítulos.
Isaías 1 – Apresenta os discursos poéticos. Eles têm uma composição interessante. Na maior parte, são pequenos oráculos. E você pode identificar onde cada um desses poemas começa e termina. Embora de forma implícita, eles têm introdução e conclusão. O primeiro destes oráculos dá um diagnóstico magistral do que estava errado com a vida religiosa da nação judaica.
Subdivisões deste capítulo:
a) Versos 1 a 20: Uma descrição da situação espiritual da nação.
b) Versos 21 a 26: Um anseio de que a cidade infiel se tornaria fiel.
c) Versos 27 e 28: Sião seria remetida pelo direito e pela justiça.
d) Versos 29 a 31: A condenação de Deus ao culto da fertilidade.
Para você que é fiel a Deus, não haverá espanto ao ler tais linhas.
Isaías 2 a 4 – Esses três capítulos formam um só bloco. A explanação do profeta aqui segue a seguinte ordem: A esperança de Deus quanto a Jerusalém; A apresentação da verdadeira condição espiritual e moral de Jerusalém; e a visão de um remanescente que seria salvo. Isso tem tudo a ver conosco, que somos o povo da esperança. Você vai identificar-se com esta leitura.
Se existe uma palavra que combina com o livro de Isaías, é “Salvação”. Creio que esta é a principal palavra que faz com que a teologia de Isaías tenha tudo a ver com a nossa realidade atual. Tem gente que indaga assim: “Dá-me uma boa razão para que eu queira ir para o Céu”. Para perguntas assim, minha resposta é: “Olha, daqui uns 30 anos, nossa vida aqui vai terminar. E eu quero continuar vivendo. Por isso, quero ir para o Céu. Se você só quer viver 70 anos e pronto, ou se quer viver mais, aí é contigo”.
O que acha? Isaías tem a resposta.
Valdeci Júnior
Fátima Silva