-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
9
|Ester 2:9|
Och flickan behagade honom och fann nåd inför honom; därför skyndade han att giva henne vad nödigt var till hennes beredelse, så ock den kost hon skulle hava, ävensom att giva henne från konungshuset de sju tärnor som utsågos åt henne. Och han lät henne med sina tärnor flytta in i den bästa delen av fruhuset.
-
10
|Ester 2:10|
Men om sitt folk och sin släkt hade Ester icke yppat något, ty Mordokai hade förbjudit henne att yppa något därom.
-
11
|Ester 2:11|
Och Mordokai gick var dag fram och åter utanför gården till fruhuset, för att få veta huru det stod till med Ester, och vad som vederfors henne.
-
12
|Ester 2:12|
Nu var det så, att när ordningen kom till den ena eller andra av de unga kvinnorna att gå in till konung Ahasveros, sedan med henne hade förfarits i tolv månader såsom det var påbjudet om kvinnorna (så lång tid åtgick nämligen till att bereda dem: sex månader med myrraolja och sex månader med välluktande kryddor och annat som var nödigt till kvinnornas beredelse),
-
13
|Ester 2:13|
när alltså en kvinna gick in till konungen, då fick hon taga med sig ifrån fruhuset till konungshuset allt vad hon begärde.
-
14
|Ester 2:14|
Och sedan hon om aftonen hade gått ditin, skulle hon om morgonen, när hon gick tillbaka, gå in i det andra fruhuset och överlämnas åt konungens hovman Saasgas, som hade vakten över bihustrurna. Hon fick sedan icke mer komma in till konungen, om icke konungen hade funnit sådant behag i henne, att hon uttryckligen blev kallad till honom.
-
15
|Ester 2:15|
Då nu ordningen att gå in till konungen kom till Ester, dotter till Abihail, farbroder till Mordokai, som hade upptagit henne till sin dotter, begärde hon intet annat än det som konungens hovman Hegai, kvinnovaktaren, rådde henne till. Och Ester fann nåd för allas ögon, som sågo henne.
-
16
|Ester 2:16|
Ester blev hämtad till konung Ahasveros i hans kungliga palats i tionde månaden, det är månaden Tebet, i hans sjunde regeringsår.
-
17
|Ester 2:17|
Och Ester blev konungen kärare än alla de andra kvinnorna, och hon fann nåd och ynnest inför honom mer än alla de andra jungfrurna, så att han satte en kunglig krona på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vastis ställe.
-
18
|Ester 2:18|
Och konungen gjorde ett stort gästabud för alla sina furstar och tjänare, ett gästabud till Esters ära; och han beviljade skattelindring åt sina hövdingdömen och delade ut skänker, såsom det hövdes en konung.
-
-
Sugestões

Clique para ler 2 Reis 24-25
30 de abril LAB 486
NÃO DESTRUA, LEIA!
2Reis 24-25
No final do mês de abril, terminando o livro de Reis, também estamos lendo sobre o fim do reino de Judá. Hoje, temos a descrição dos tristes e últimos reinados de Judá, que foram dos reis Jeoaquim, Joaquim e Zedequias, reis que só deram “bola fora”. E daí, vem a triste descrição da queda de Jerusalém, como já estava previsto. Na realidade, quando o ser humano não procura fazer o que é certo, ele “arruma pra cabeça”, mesmo que, em sua cabeça, ele saiba que vai se dar mal. É uma sina muito triste!
O povo de Judá sabia o que não deveria fazer e evitar para que não chegasse às ruínas, como eles chegaram. Os líderes de Jerusalém sabiam o que deveriam fazer para cuidar da manutenção daqueles seres humanos, mas agiram exatamente ao contrário. De forma irônica, era o povo mais instruído da época, pois tinham a revelação especial direta de Deus. Mas não basta apenas ter a revelação de Deus. Saber das possibilidades de que se fizer algo errado, terá um preço a pagar, qualquer um sabe. Até o ladrão sabe; as pessoas equivocadas, que não têm o temor de Deus, sabem. Paradoxalmente, até os ignorantes sabem.
Em uma palestra realizada no dia 1º de março de 2008, organizada pela FAPESP, a Fundação de Amparo à Pesquisa do Estado de São Paulo, Niles Eldredge, um biólogo muito culto, afirmou que o ser humano tem um problema sério, porque a humanidade “...explora em excesso as espécies da natureza, polui o ambiente, desorganiza os biomas ao introduzir formas de vida de um ecossistema em outro e sua população não para de crescer, aumentado ainda mais a pressão sobre os recursos globais. Ninguém quer destruir o planeta, mas estamos destruindo-o rapidamente.” Já pensou? Um evolucionista, que fala tudo ao contrário do que está na Bíblia, falando uma coisa acertada, que tem tudo a ver com as profecias bíblicas! Veja bem: “Ninguém quer destruir o planeta, mas estamos destruindo-o rapidamente.” São as pedras clamando, que Jesus avisou que falariam se Seus discípulos não fizessem alguma coisa para anunciar a mensagem profética da Bíblia.
A última frase mencionada é uma grande realidade. Ninguém queria destruir o reino de Judá, mas eles o destruíram rapidamente. E pagaram um preço muito alto. A nação foi extinta. Sei que você não quer destruir o planeta, mas provavelmente deve estar fazendo coisas que não sejam ecologicamente corretas. Você também será responsável, mais cedo que imagina, por nossa autodestruição.
Mas minha maior preocupação é se não estamos fazendo a mesma coisa com a nossa vida espiritual. Não destrua sua alma, leia a Bíblia!
Valdeci Júnior
Fátima Silva