-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
9
|Ester 2:9|
Och flickan behagade honom och fann nåd inför honom; därför skyndade han att giva henne vad nödigt var till hennes beredelse, så ock den kost hon skulle hava, ävensom att giva henne från konungshuset de sju tärnor som utsågos åt henne. Och han lät henne med sina tärnor flytta in i den bästa delen av fruhuset.
-
10
|Ester 2:10|
Men om sitt folk och sin släkt hade Ester icke yppat något, ty Mordokai hade förbjudit henne att yppa något därom.
-
11
|Ester 2:11|
Och Mordokai gick var dag fram och åter utanför gården till fruhuset, för att få veta huru det stod till med Ester, och vad som vederfors henne.
-
12
|Ester 2:12|
Nu var det så, att när ordningen kom till den ena eller andra av de unga kvinnorna att gå in till konung Ahasveros, sedan med henne hade förfarits i tolv månader såsom det var påbjudet om kvinnorna (så lång tid åtgick nämligen till att bereda dem: sex månader med myrraolja och sex månader med välluktande kryddor och annat som var nödigt till kvinnornas beredelse),
-
13
|Ester 2:13|
när alltså en kvinna gick in till konungen, då fick hon taga med sig ifrån fruhuset till konungshuset allt vad hon begärde.
-
14
|Ester 2:14|
Och sedan hon om aftonen hade gått ditin, skulle hon om morgonen, när hon gick tillbaka, gå in i det andra fruhuset och överlämnas åt konungens hovman Saasgas, som hade vakten över bihustrurna. Hon fick sedan icke mer komma in till konungen, om icke konungen hade funnit sådant behag i henne, att hon uttryckligen blev kallad till honom.
-
15
|Ester 2:15|
Då nu ordningen att gå in till konungen kom till Ester, dotter till Abihail, farbroder till Mordokai, som hade upptagit henne till sin dotter, begärde hon intet annat än det som konungens hovman Hegai, kvinnovaktaren, rådde henne till. Och Ester fann nåd för allas ögon, som sågo henne.
-
16
|Ester 2:16|
Ester blev hämtad till konung Ahasveros i hans kungliga palats i tionde månaden, det är månaden Tebet, i hans sjunde regeringsår.
-
17
|Ester 2:17|
Och Ester blev konungen kärare än alla de andra kvinnorna, och hon fann nåd och ynnest inför honom mer än alla de andra jungfrurna, så att han satte en kunglig krona på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vastis ställe.
-
18
|Ester 2:18|
Och konungen gjorde ett stort gästabud för alla sina furstar och tjänare, ett gästabud till Esters ära; och han beviljade skattelindring åt sina hövdingdömen och delade ut skänker, såsom det hövdes en konung.
-
-
Sugestões
Clique para ler Neemias 1-4
25 de maio LAB 511
O VISIONÁRIO
Neemias 01-04
Frank Holbrook foi um grande líder. Dentre várias outras coisas que ele liderou, foi diretor de um instituto de pesquisas bíblicas, nos Estados Unidos. Holbrook escreveu um comentário bíblico sobre os livros de Esdras e Neemias, além de liderar um estudo mundial sobre esses dois livros, de outubro a dezembro de 1993. O manual para os estudos foi impresso na Casa Publicadora Brasileira e tinha como título: “Esdras e Neemias, Edificadores para Deus”.
Achei interessante que esse grande líder, na página 77, ao introduzir seus comentários ao livro de Neemias, escreve falando justamente sobre a visão de um líder. E parece um contrassenso, porque ao mesmo tempo em que ele questiona sobre a importância que os dirigentes sejam pessoas de visão, destaca Neemias 2:12, que tem uma declaração do líder Neemias: “Não declarei a ninguém o que o meu Deus me pusera no coração para eu fazer em Jerusalém”. Interessante, não é? Alguém que é de visão, mas ao mesmo tempo parece não ser.
Como um líder na causa de Deus pode aprender a compreender a vontade do Senhor tanto para ele, como dirigente, quanto para aqueles a quem lidera? E como ainda conseguir transmitir essa visão de forma equilibrada? Você já conheceu algum líder que era impelido por uma visão?
William Steger, um homem de 45 anos, tinha um sonho. Para tentar realizá-lo, ele e Jean-Louis Etienne formaram um equipe que percorreria toda a Antártida. A princípio, eles foram detidos por uma tempestade que durou 60 dias, com ventos de até 160 quilômetros por hora e temperaturas muito abaixo de zero. Então, o grupo de cinco pessoas foi deixando para trás as diversas partes do trajeto de 6400 quilômetros, mas bem devagar, pouco a pouco. Até que no dia 20 de fevereiro de 1990, aqueles homens, com seus trenós e quarenta cães, começaram a percorrer o último trecho da travessia. O objetivo deles era chamar a atenção do povo para a fragilidade ambiental da Antártida e para a necessidade de cooperação mundial para protegê-la. Esse objetivo, essa visão, conseguiu erguê-los acima das adversidades que tiveram de suportar durante aqueles seis meses e meio.
Você percebe como um sonho pode fazer um ser humano galgar alturas? Da mesma forma que Steger se comportou naquela expedição, todos os bons dirigentes são visionários. Ele veem uma necessidade, formam um propósito e inspiram outros para que o ajudem a cumprir a visão. Neemias, o personagem de hoje, era um patriota hebreu com uma visão. Ele conseguiu visualizar-se libertando o povo de Deus dos inimigos e fazendo uma reforma espiritual.
E você? Qual é sua visão? Também quer galgar as alturas?
Valdeci Júnior
Fátima Silva