-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
9
|Ester 2:9|
Och flickan behagade honom och fann nåd inför honom; därför skyndade han att giva henne vad nödigt var till hennes beredelse, så ock den kost hon skulle hava, ävensom att giva henne från konungshuset de sju tärnor som utsågos åt henne. Och han lät henne med sina tärnor flytta in i den bästa delen av fruhuset.
-
10
|Ester 2:10|
Men om sitt folk och sin släkt hade Ester icke yppat något, ty Mordokai hade förbjudit henne att yppa något därom.
-
11
|Ester 2:11|
Och Mordokai gick var dag fram och åter utanför gården till fruhuset, för att få veta huru det stod till med Ester, och vad som vederfors henne.
-
12
|Ester 2:12|
Nu var det så, att när ordningen kom till den ena eller andra av de unga kvinnorna att gå in till konung Ahasveros, sedan med henne hade förfarits i tolv månader såsom det var påbjudet om kvinnorna (så lång tid åtgick nämligen till att bereda dem: sex månader med myrraolja och sex månader med välluktande kryddor och annat som var nödigt till kvinnornas beredelse),
-
13
|Ester 2:13|
när alltså en kvinna gick in till konungen, då fick hon taga med sig ifrån fruhuset till konungshuset allt vad hon begärde.
-
14
|Ester 2:14|
Och sedan hon om aftonen hade gått ditin, skulle hon om morgonen, när hon gick tillbaka, gå in i det andra fruhuset och överlämnas åt konungens hovman Saasgas, som hade vakten över bihustrurna. Hon fick sedan icke mer komma in till konungen, om icke konungen hade funnit sådant behag i henne, att hon uttryckligen blev kallad till honom.
-
15
|Ester 2:15|
Då nu ordningen att gå in till konungen kom till Ester, dotter till Abihail, farbroder till Mordokai, som hade upptagit henne till sin dotter, begärde hon intet annat än det som konungens hovman Hegai, kvinnovaktaren, rådde henne till. Och Ester fann nåd för allas ögon, som sågo henne.
-
16
|Ester 2:16|
Ester blev hämtad till konung Ahasveros i hans kungliga palats i tionde månaden, det är månaden Tebet, i hans sjunde regeringsår.
-
17
|Ester 2:17|
Och Ester blev konungen kärare än alla de andra kvinnorna, och hon fann nåd och ynnest inför honom mer än alla de andra jungfrurna, så att han satte en kunglig krona på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vastis ställe.
-
18
|Ester 2:18|
Och konungen gjorde ett stort gästabud för alla sina furstar och tjänare, ett gästabud till Esters ära; och han beviljade skattelindring åt sina hövdingdömen och delade ut skänker, såsom det hövdes en konung.
-
-
Sugestões
Clique para ler Êxodo 5-8
18 de janeiro LAB 384
UM ATEU GARANTE: DEUS EXISTE
Êxodo 05-08
Você já leu o livro “Um Ateu Garante: Deus Existe”? Eu o recomendo. Ao iniciar a leitura dele, fiquei boquiaberto logo nas primeiras páginas. O autor procura falar sobre as “provas incontestáveis de um filósofo que não acreditava em nada.” O nome desse filósofo é Antony Flew, ícone da filosofia do século XX, um dos maiores ateus dos últimos cem anos, pai dos argumentos de muitos filósofos e ateus. Ele concentrou-se tanto no assunto de provar que Deus não existe, que terminou conseguindo enxergar as evidências da existência de Deus. Converteu-se! A “Associated Press”, no dia 9 de novembro de 2004 publicou a matéria: “Sim, mudou de opinião. Ele, Antony Flew, agora afirma que Deus existe!”
Pense bem, isso é praticamente impossível! Não que seja impossível um intelectual conseguir ter a inteligência de perceber que Deus exista. Dificílimo é que esses orgulhosos dêem o braço a torcer. Eles se acham poderosos. Mas o maior poder de Flew foi a sua honestidade. Antony Flew, de “o maior filósofo do século XX”, passou a ser o pensador mais corajoso em ser honesto com sua intelectualidade que até agora já conhecemos, no século XXI.
Isso é algo tão histórico, que fatos de poderosos contestando a existência de Deus e sendo contestados, em sua própria contestação pela existência real dEle, têm ficado com suas memórias, muitas vezes vergonhosas, marcadas, ao longo da História. Um caso mais ou menos assim aconteceu com outro famoso que queria filosofar demais. Estou falando do poderoso faraó, que a partir do trono do Egito, dominava o mundo há mais de 3500 anos. Acreditamos na existência de Jeová, único Deus, Criador dos Céus e da Terra. Faraó não. Veja o que uma parte da leitura de hoje diz: “Depois disso Moisés e Arão foram falar com o faraó e disseram: Assim diz o SENHOR, o Deus de Israel: Deixe o meu povo ir para celebrar-me uma festa no deserto. O faraó respondeu: Quem é o SENHOR, para que eu lhe obedeça e deixe Israel sair? Não conheço o SENHOR, e não deixarei Israel sair.”
Quando alguém desafia Deus dessa forma, ou ele volta atrás mais tarde, como fez Antony Flew, ou então a coisa, um dia, mais cedo ou mais tarde, fica preta para ele. Nem que seja no dia do juízo final. Muitas vezes, a pessoa paga o preço aqui nesta vida mesmo. Muitos questionam porque faraó teve que “engolir” tanta praga, como sangue, rãs, piolhos, moscas, morte dos rebanhos... Isso é porque ele desafiava a Deus. Estava pagando o preço. Esse foi o começo do que no final ficou provado: Deus existe.
Valdeci Júnior
Fátima Silva