-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
9
|Ester 2:9|
Och flickan behagade honom och fann nåd inför honom; därför skyndade han att giva henne vad nödigt var till hennes beredelse, så ock den kost hon skulle hava, ävensom att giva henne från konungshuset de sju tärnor som utsågos åt henne. Och han lät henne med sina tärnor flytta in i den bästa delen av fruhuset.
-
10
|Ester 2:10|
Men om sitt folk och sin släkt hade Ester icke yppat något, ty Mordokai hade förbjudit henne att yppa något därom.
-
11
|Ester 2:11|
Och Mordokai gick var dag fram och åter utanför gården till fruhuset, för att få veta huru det stod till med Ester, och vad som vederfors henne.
-
12
|Ester 2:12|
Nu var det så, att när ordningen kom till den ena eller andra av de unga kvinnorna att gå in till konung Ahasveros, sedan med henne hade förfarits i tolv månader såsom det var påbjudet om kvinnorna (så lång tid åtgick nämligen till att bereda dem: sex månader med myrraolja och sex månader med välluktande kryddor och annat som var nödigt till kvinnornas beredelse),
-
13
|Ester 2:13|
när alltså en kvinna gick in till konungen, då fick hon taga med sig ifrån fruhuset till konungshuset allt vad hon begärde.
-
14
|Ester 2:14|
Och sedan hon om aftonen hade gått ditin, skulle hon om morgonen, när hon gick tillbaka, gå in i det andra fruhuset och överlämnas åt konungens hovman Saasgas, som hade vakten över bihustrurna. Hon fick sedan icke mer komma in till konungen, om icke konungen hade funnit sådant behag i henne, att hon uttryckligen blev kallad till honom.
-
15
|Ester 2:15|
Då nu ordningen att gå in till konungen kom till Ester, dotter till Abihail, farbroder till Mordokai, som hade upptagit henne till sin dotter, begärde hon intet annat än det som konungens hovman Hegai, kvinnovaktaren, rådde henne till. Och Ester fann nåd för allas ögon, som sågo henne.
-
16
|Ester 2:16|
Ester blev hämtad till konung Ahasveros i hans kungliga palats i tionde månaden, det är månaden Tebet, i hans sjunde regeringsår.
-
17
|Ester 2:17|
Och Ester blev konungen kärare än alla de andra kvinnorna, och hon fann nåd och ynnest inför honom mer än alla de andra jungfrurna, så att han satte en kunglig krona på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vastis ställe.
-
18
|Ester 2:18|
Och konungen gjorde ett stort gästabud för alla sina furstar och tjänare, ett gästabud till Esters ära; och han beviljade skattelindring åt sina hövdingdömen och delade ut skänker, såsom det hövdes en konung.
-
-
Sugestões
Clique para ler Salmos 90-99
01 de julho LAB 548
BELOS, MUI BELOS SALMOS
SALMOS 90-99
Em nosso programa anual de leitura da Bíblia, começamos hoje a leitura do quarto livro dos Salmos. Você sabia que o livro dos salmos, na realidade, é uma coletânea de muitos textos separados, que antigamente eram colecionados em cinco volumes? Após algum tempo, juntaram tudo em um livro só. Mas ainda temos as subdivisões e, exatamente no Salmo 90, se inicia a quarta subdivisão.
Esse salmo é uma oração de Moisés, homem de Deus, quando está comentando sobre o quanto Deus é grande, mas, ao mesmo tempo, o quanto Ele pode estar perto de nós, dependendo da confiança que colocamos nEle. E Moisés é inquiridor dessa presença, dessa companhia, dessas bênçãos do Senhor.
A seguir, no Salmo 91, encontramos a clássica oração que muitos cristãos e muitos judeus sabem de cor. Ela é uma verdadeira declaração de confiança em Deus, em um ato de fé, de reconhecer que a vida está realmente nas mãos do Pai Celestial.
Já o Salmo 92 é um cântico que foi feito para ser cantado no dia de sábado. Então, se você é um guardador do dia do Senhor Jesus, que é o sábado, pois até do sábado Jesus é Senhor, conseguirá entender muito melhor as palavras contidas nele. Elas têm, realmente, todo o sentido da guarda do sábado. Se você ainda não entendeu o sentido da guarda do sábado, leia esse salmo.
O Salmo 93 é aquele tipo de salmo que eu lhe diria: Decore esse salmo, meu amigo! Tenha-o memorizado, na ponta da língua! Ele é um salmo curtinho, mas muito lindo e poderoso: “O Senhor reina! Vestiu-se de majestade; de majestade vestiu-se o Senhor e armou-se de poder...”
O salmo seguinte é aquele que os teólogos chamam de “salmo imprecatório”. Nele, o autor desabafa, questiona a justiça de Deus, deseja que o ímpio receba seu merecido castigo e coloca toda sua confiança no justo Juiz. Todo ser humano, uma ou outra vez, passa por sentimentos assim. Portanto, vamos procurar compreender o salmista, porque ele também era um ser humano.
Do Salmo 95 até o 99, se você é alguém que gosta de louvar a Deus e que sempre procura aprender canções de louvor, e se já faz um bom tempo que tem esse hábito, então, com certeza, já pronunciou as frases e palavras desses cinco salmos. Eles já serviram de inspiração para as letras de muitos compositores talentosos. São salmos lindos de louvores diretos a Deus, de pura adoração.
Resumindo, digo-lhe que você terá prejuízo se perder a oportunidade de fazer a leitura de hoje, dos belos salmos que estão à nossa disposição. Delicie-se, lendo-os e decorando-os!
Valdeci Júnior
Fátima Silva