-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917) -
-
6
|Ester 3:6|
Men det syntes honom för ringa att bära hand allenast på Mordokai, sedan man berättat för honom av vilket folk Mordokai var, utan Haman sökte tillfälle att utrota alla judar som funnos i Ahasveros' hela rike, därför att de voro Mordokais landsmän.
-
7
|Ester 3:7|
I första månaden, det är månaden Nisan, i Ahasveros' tolfte regeringsår, kastades
pur , det ärlott , inför Haman om var särskild dag och var särskild månad intill tolfte månaden, det är månaden Adar.
-
8
|Ester 3:8|
Och Haman sade till konung Ahasveros: »Här finnes ett folk som bor kringspritt och förstrött bland de andra folken i ditt rikes alla hövdingdömen. Deras lagar äro olika alla andra folks, och de göra icke efter konungens lagar; därför är det icke konungen värdigt att låta dem vara.
-
9
|Ester 3:9|
Om det så täckes konungen, må fördenskull en skrivelse utfärdas, att man skall förgöra dem. Tio tusen talenter silver skall jag då kunna väga upp åt tjänstemännen till att läggas in i konungens skattkamrar.»
-
10
|Ester 3:10|
Då tog konungen ringen av sin hand och gav den åt agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas ovän.
-
11
|Ester 3:11|
Därefter sade konungen till Haman: »Silvret vare dig skänkt, och med folket må du göra såsom du finner för gott.»
-
12
|Ester 3:12|
Så blevo då konungens sekreterare tillkallade på trettonde dagen i första månaden, och en skrivelse, alldeles sådan som Haman ville, utfärdades till konungens satraper och till ståthållarna över de särskilda hövdingdömena och till furstarna över de särskilda folken, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess tungomål. I konung Ahasveros' namn utfärdades skrivelsen, och den beseglades med konungens ring.
-
13
|Ester 3:13|
Sedan kringsändes med ilbud brev till alla konungens hövdingdömen, att man skulle utrota, dräpa och förgöra judarna, både unga och gamla, både barn och kvinnor, alla på en och samma dag, nämligen på trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar, varvid ock deras ägodelar såsom byte skulle givas till plundring.
-
14
|Ester 3:14|
I skrivelsen stod att i vart särskilt hövdingdöme ett påbud, öppet för alla folk, skulle utfärdas, som innehöll att de skulle vara redo den dagen.
-
15
|Ester 3:15|
Och på grund av konungens befallning drogo ilbuden med hast åstad, så snart påbudet hade blivit utfärdat i Susans borg. Men konungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att bestörtning rådde i staden Susan.
-
-
Sugestões
Clique para ler Neemias 9-11
27 de maio LAB 513
ARRE(IM)PENDIMENTO
Neemias 09-11
A leitura de hoje começa mostrando uma história de arrependimento e confissão de pecados. Mas o que é arrependimento?
Na Bíblia, constatamos dois tipos básicos de arrependimento: um superficial e outro profundo. Paulo chama-os de tristeza segundo o mundo e tristeza segundo Deus. O primeiro é uma simples tristeza pelo fracasso, tendo mais a ver com remorso, como fuga das consequências. O arrependimento profundo é o reconhecimento de que fizemos algo errado, prejudicando alguém, e a firme decisão de consertar o erro e não voltar a cometê-lo.
A tristeza humana é o que sentimos por haver quebrado uma lei e sermos apanhados. A tristeza de origem divina é a que experimentamos por ter quebrantado um coração e ferido nosso melhor amigo.
O remorso pode ser exemplificado na atitude de Judas que, após ter traído Jesus, vendo que Jesus fora condenado, tocado de remorso e horrorizado apenas com as consequências de seus atos, retirou-se e foi enforcar-se. O arrependimento verdadeiro pode ser visto na postura de Pedro que, depois que negou a Cristo, lembrou da palavra que Jesus lhe dissera e, saindo dali, chorou amargamente. Continuou amando a Jesus e, pela consagração, teve seu comportamento restaurado.
É possível haver ARREPENDIMENTO sem CONVERSÃO, mas é impossível CONVERSÃO sem ARREPENDIMENTO. CONVERSÃO do quê? Do caminho de pecado que trilhamos. Isso nos leva a perceber que todos precisamos de ARREPENDIMENTO e mudança porque todos pecamos.
Eu o desafio a ler as passagens do Novo Testamento que relacionam os pecados, considerando cuidadosamente sua própria vida. Dê uma olhada cuidadosa em 1Coríntios 6:9-11; Gálatas 5:19-21; Efésios 5:3-7; Colossenses 3:5-11; 2Timóteo 3:1-5; Apocalipse 21:8. Honesta e responsavelmente precisamos admitir, por essas passagens, que estamos todos condenados, pelo menos por um pecado. Quando Deus relaciona tais pecados, está claramente pronunciando nossa culpa. Fazer o que Deus proibiu é pecado. Não fazer o que Ele exigiu é pecado. A consequência do pecado é a eterna separação de Deus. Eu tenho pecado; você tem pecado. Necessitamos do perdão misericordioso de Deus.
João Batista instruiu: “Produzi, pois, frutos dignos de ARREPENDIMENTO.” Uma pessoa que realmente mudou de atitude com respeito ao pecado manifestará essa mudança em suas ações, pois pelos seus frutos os conhecereis.
Você sabe que frutos são esses? Quando Davi estava se convertendo de seus pecados, ele pediu a Deus: “não me retires o teu Santo Espírito” (Salmo 51:11), ser Divino que produziria no rei convertido o Seu fruto: “amor, alegria, paz, longanimidade, benignidade, bondade, fidelidade, mansidão, domínio próprio” (Gálatas 5:19-26).
Ore, confesse seus pecados a Deus e peça que Ele coloque em seu coração o verdadeiro ARREPENDIMENTO e, em sua vida, o poder para não pecar.
Valdeci Júnior
Fátima Silva