-
-
Ett Svenskt Bibeln (1917)
-
-
6
|Ester 3:6|
Men det syntes honom för ringa att bära hand allenast på Mordokai, sedan man berättat för honom av vilket folk Mordokai var, utan Haman sökte tillfälle att utrota alla judar som funnos i Ahasveros' hela rike, därför att de voro Mordokais landsmän.
-
7
|Ester 3:7|
I första månaden, det är månaden Nisan, i Ahasveros' tolfte regeringsår, kastades
pur , det ärlott , inför Haman om var särskild dag och var särskild månad intill tolfte månaden, det är månaden Adar.
-
8
|Ester 3:8|
Och Haman sade till konung Ahasveros: »Här finnes ett folk som bor kringspritt och förstrött bland de andra folken i ditt rikes alla hövdingdömen. Deras lagar äro olika alla andra folks, och de göra icke efter konungens lagar; därför är det icke konungen värdigt att låta dem vara.
-
9
|Ester 3:9|
Om det så täckes konungen, må fördenskull en skrivelse utfärdas, att man skall förgöra dem. Tio tusen talenter silver skall jag då kunna väga upp åt tjänstemännen till att läggas in i konungens skattkamrar.»
-
10
|Ester 3:10|
Då tog konungen ringen av sin hand och gav den åt agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas ovän.
-
11
|Ester 3:11|
Därefter sade konungen till Haman: »Silvret vare dig skänkt, och med folket må du göra såsom du finner för gott.»
-
12
|Ester 3:12|
Så blevo då konungens sekreterare tillkallade på trettonde dagen i första månaden, och en skrivelse, alldeles sådan som Haman ville, utfärdades till konungens satraper och till ståthållarna över de särskilda hövdingdömena och till furstarna över de särskilda folken, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess tungomål. I konung Ahasveros' namn utfärdades skrivelsen, och den beseglades med konungens ring.
-
13
|Ester 3:13|
Sedan kringsändes med ilbud brev till alla konungens hövdingdömen, att man skulle utrota, dräpa och förgöra judarna, både unga och gamla, både barn och kvinnor, alla på en och samma dag, nämligen på trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar, varvid ock deras ägodelar såsom byte skulle givas till plundring.
-
14
|Ester 3:14|
I skrivelsen stod att i vart särskilt hövdingdöme ett påbud, öppet för alla folk, skulle utfärdas, som innehöll att de skulle vara redo den dagen.
-
15
|Ester 3:15|
Och på grund av konungens befallning drogo ilbuden med hast åstad, så snart påbudet hade blivit utfärdat i Susans borg. Men konungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att bestörtning rådde i staden Susan.
-
-
Sugestões
Clique para ler Ester 5-7
30 de maio LAB 516
“POPSTAR”
ESTER 05-07
Hamã era um ciumento. E o que me fascina é o modo como Mardoqueu e a própria Ester foram equilibrados para lidar com a situação. Quanto desprendimento! Parece que essa mulher e esse homem de Deus não tinham inveja em seus corações. É incrível!
E você? Está em busca de santidade? Quer ser alguém útil para Jesus? O Senhor já lhe concedeu algum dom, alguma habilidade para trabalhar ou ministrar? Se “sim”, lembre-se de que, em algum momento, irá se deparar com o perigo da “ciumeira”. Com ela, vem a tentação de sentir-se indispensável para um serviço específico. Talvez, seja tentado a pensar: “Não acredito. O que ele está fazendo ali, sendo que eu poderia ocupar muito melhor aquela posição?” Ou: “Por que essa pessoa faz dessa forma? Se eu estivesse no lugar dela, faria diferente.” Ou então: “Esse camarada está tentando puxar meu tapete. Mas não vou ser vítima, EU estou no controle.” Ou: “Eu, sair desse cargo? Nunca! Você sabe o quanto de coisas boas eu já fiz?” Santa e irônica indispensabilidade! Você já ouviu mesquinharias orgulhosas desse tipo algum dia? Foi tentado a pensar com ciúmes desse tipo?
Qualquer pessoa pode descer da plataforma; é só colocar Deus no trono. Parece que os mais ciumentos estão entre o que chamaríamos de as personalidades públicas cristãs, que parecem ser abnegadas, mas no fundo do seu coração, são apaixonadas pelas manchetes na imprensa ou qualquer muro pichado que estampe seus nomes. Mas Deus julga os motivos do coração. Qualquer um que começa a servir em algum ministério é tentado pela fama. O problema é dar espaço para essa tentação. Que Deus tenha misericórdia dos que são ansiosos por ter uma fama maior que a do próprio Deus a quem deveriam exaltar.
Charles Swindoll escreveu: “Eu não sou indispensável, você também não é, e ninguém é indispensável, com exceção de Jesus, que é o Senhor, e que tem a primazia, porque Ele é o Cabeça. O primeiro lugar é de Cristo porque ele é o próprio fundamento. Quando o Senhor substitui uma pessoa, no cargo que ela ocupa (ou ocupava), ou então quando rebaixa um pra levantar outro, temos que entender que as ordens são dEle. E isso é um direito de soberania que ele tem. O problema é quando a gente começa a pensar que somos donos desse direito de soberania. Meu amigo, Deus colocou você onde Ele queria ver você estar. Foi Ele quem deu esse trabalho, essa função, esse cargo pra você. Então, da mesma forma, ele pode arrancar isso de você. Faça a sua parte com fidelidade, seja humilde, e exalte o nome de Jesus!”
Valdeci Júnior
Fátima Silva